Det var inte fel av en kommunal nämnd att delegera beslutsrätten i frågan om återkallelse av ett serveringstillstånd för ett restaurangbolag.
Det konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen och slår fast att det inte rört sig om något principiellt beslut som haft någon större betydelse för eller inverkan på kommunala intressen.
Arbetsmarknads- och socialnämndens arbetsutskott i Malmö kommun fattade beslut om att återkalla serveringstillståndet får ett aktiebolag på grund av bristande ekonomisk lämplighet. Bolaget kom att överklaga beslutet till förvaltningsrätten – som ansåg att de aktuella bristerna utgjorde skäl att återkalla tillståndet.
Bolaget överklagade senare beslutet ytterligare en gång, till kammarrätten, som konstaterade att ett beslut av det aktuella slaget är ”en mycket ingripande åtgärd” för näringsidkaren som kan få stor ekonomisk betydelse och inverkan på samma näringsidkares möjlighet att fortsatt driva verksamheten. Ett sådant beslut är därför i normalfallet ”av större vikt” och beslutanderätten kan därmed inte delegeras till ett utskott. Det aktuella utskottet saknade således laglig rätt att på nämndens vägnar fatta beslutet och såväl underinstansens dom som utskottets beslut skulle undanröjas.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Inte fråga om principiellt beslut
Nu har frågan prövats i Högsta förvaltningsdomstolen, som gör en annan bedömning än kammarrätten.
I domen slår HFD fast att förarbetena inte ger särskilt mycket vägledning när det handlar om möjligheten att delegera beslutsrätt till ett utskott. Det framgår dock att det ”övergripande syftet” med möjligheten till delegering är att nämnderna ”ska kunna avlastas från rutinärenden” så att de ska kunna ägna mer tid åt frågor av större betydelse och principfrågor. Det framgår dock inte ur vems synvinkel ett ärende ska vara av större vikt eller av principiell beskaffenhet och det diskuteras inte vad som avses med rutinärenden.
Kommunen avgör dock om ett beslut ska betraktas som principiellt eller inte, konstaterar HFD, och delegationsförbudet avser därför normalt ”sådana ärenden som utifrån kommunens synvinkel, och inte den enskildes, är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt”. Kommunala nämnder bör således kunna delegera beslutanderätten i vissa ärenden som, ur kommunens synvinkel, får betraktas som ”rutinärenden”.
Det aktuella beslutet avseende serveringstillståndet har, enligt Högsta förvaltningsdomstolen, ”inte innefattat några principiella ställningstaganden” och beslutet har ”inte någon större betydelse för eller inverkan på kommunala intressen”. Därför har det varit tillåtet att delegera beslutanderätten och målet ska återvisas till kammarrätten för fortsatt handläggning. framtiden.
