Den 33-årige mannen har haft en relation med en 34-årig kvinna som var inneboende hos mordoffret. Det var kvinnan som ringde SOS Alarm och anmälde att hon kommit hem och hittat sin hyresvärd svårt skadad i badrummet.
Ambulanspersonalen kunde redan på plats konstatera att mannen hade utsatts för ett omfattande knivvåld och redan var död.
Kvinnan misstänkt från början
Kvinnan blev tidigt misstänkt för inblandning i mordet och ändrade i polisförhör sina ursprungliga uppgifter kring hur hennes hyresvärd skulle ha dött.
Kvinnan uppgav att hon hade varit hemma vid mordtillfället och att det var hennes svartsjuke pojkvän som i ett utbrott av raseri hade dödat mannen och sedan tvingat henne att städa upp i lägenheten och bland annat torka bort fingeravtryck. Hon skulle även ha diskat mordvapnet och åkt iväg och kastat blodiga textilier.
Åklagaren valde att åtala både kvinnan och mannen för mordet.
När det gällde kvinnan fanns det ett alternativt yrkande om att hon skulle dömas för underlåtenhet att avslöja brott och skyddande av brottsling.
Mannen har uppgett att han överhuvudtaget inte har befunnit sig i lägenheten vid mordtillfället och förnekar all inblandning.
Tillräcklig indiciebevisning
Malmö tingsrätt konstaterade att det saknades teknisk bevisning för själva gärningen men ansåg att indiciebevisningen var tillräcklig för att fälla mannen för mordet – som enligt domstolen utförts av någon som agerat i närmast ”blint raseri” och inte endast velat skada utan även skända.
Kvinnan hade varit fysiskt underlägsen i förhållande till sin hyresvärd och hade dessutom haft en god relation till honom medan hennes pojkvän var dokumenterat svartsjuk och hade en vana av att dyka upp oanmäld och knacka på dörren till lägenheten.
Trots att lägenheten hade städats hade det också gått att säkra två spår efter pojkvännen i lägenheten – nämligen på ett dricksglas i diskmaskinen och ett på dörrkarmen till den toalett där mordoffret efter att ha knivhuggits hade stängts in och sedan förblött.
Tingsrätten ansåg dessutom inte att 33-åringens påstådda alibi för mordtillfället höll.
”Tortyrartat” våld
Utifrån den tekniska utredningen och kvinnans uppgifter var det enligt tingsrätten bevisat att 33-åringen, ensam och med uppsåt, hade dödat den andre mannen. Våldet hade enligt tingsrätten i det närmaste varit ”tortyrartat” och det fanns även andra försvårande moment.
Den 33-årige mannen dömdes till 18 års fängelse för mord.
Kvinnan dömdes samtidigt till 18 månaders fängelse för skyddande av brottsling och bedrägeri.
Domstolen godtog att kvinnan direkt efter mordet hade varit hotad och hade fruktat för sitt eget liv men ansåg inte att hon kunde undgå ansvar för att senare på egen hand ha slängt sopsäckar som befarats innehålla bevis om mordet.
Bedrägeriet gällde klädköp på nätet som kvinnan gjort med hyresvärdens kontokort efter mordet.
Domen överklagades till Hovrätten över Skåne och Blekinge som nu underkänner tingsrättens bedömning.
Hovrätten konstaterar i stället att bevisningen lämnar ett ”betydande utrymme” för rimligt tvivel kring mannens skuld.
Fingeravtryck bevisar inte brott
Glaset i diskmaskinen talar i och för sig för att 33-åringen har befunnit sig i lägenheten men skulle ha kunnat avsättas så lång tid som en knapp vecka före händelsen, enligt hovrätten – någonting som stämmer överens med vad 33-åringen själv har berättat.
När det gäller avtrycket på dörrkarmen så har det avsatts högre upp på dörrposten än blodstänk från mordet och det går inte att säga om det har avsatts före, under eller efter händelsen. Placeringen stämmer inte heller överens med mördarens tillvägagångssätt.
Hovrätten pekar här på det bildmontage som polisen har gjort och som visar hur handen har hållits.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Avtrycket framstår som ganska typiskt för någon som står inne i badrummet med öppen dörr och lutar sig med högerhanden mot dörrkarmen, exempelvis för att ta av sig något klädesplagg inför en dusch. Det kan, som bilden visar, inte ha avsatts med toalettdörren stängd. Avtrycket talar inte för att den som avsatt det tagit del i våldsutövningen mot MÄ.”
Kvinnans berättelse ”undanglidande”
Hovrätten anser också att det finns anledning att behandla kvinnans utpekande av 33-åringen med stor försiktighet eftersom hon är medåtalad och skulle kunna ha ett intresse av att lägga över ansvaret på en annan person.
Kvinnans berättelse framstår enligt hovrätten dessutom i många avseenden som ”vag och undanglidande”.
Det framgår även av kvinnans larmsamtal och uppgifter från utryckningspersonalen att hon är bra på att ljuga på ett övertygande sätt. Kvinnans berättelse har enligt hovrätten ett ringa bevisvärde.
Den tekniska utredningen styrker att kvinnan har befunnit sig på brottsplatsen när mordet begicks. Hon har även haft en knivskada på armen och mordoffret har haft några av kvinnans hårstrån i sin hand – någonting som talar för att hon har deltagit i våldsutövningen. Att hon städat på brottsplatsen talar även det i viss mån för delaktighet i mordet, enligt hovrätten.
Bevisningen är dock inte tillräcklig för att döma kvinnan för mord eller medhjälp till mord, anser hovrätten.
Skyddande av brottsling
När det gäller den 33-årige mannen anser hovrätten att utredningen i och för sig talar för att han an ha haft ett motiv för att skada kvinnans hyresvärd men att det inte går att utesluta alternativa gärningsmän. Han frias därför helt.
Kvinnan ska dock, som tingsrätten kommit fram till, dömas för skyddande av brottsling, grovt brott.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Att gärningsmannens identitet inte kan fastställas hindrar inte att den som undanröjt bevis om brottet kan dömas för detta. Åtalet mot Y (kvinnan) för skyddande av brottsling avser att hon undanröjt bevis efter ett brott begånget av X (den friade mannen) eller okänd gärningsman.”
Kvinnan döms till 18 månaders fängelse även i hovrätten.
