Den nu 19-årige mannen åtalades vid Örebro tingsrätt för fyra fall av grov olovlig körning, två fall av grovt rattfylleri och ett fall av obehörigt avvikande från trafikolycksplats – så kallad ”smitning”.
19-åringen erkände brotten och dömdes till två månaders fängelse.
Motsatte sig förverkande
Tingsrätten ansåg att det framgick av utredningen att den bil som han hade kört, en Audi A6 Quattro, de facto ägdes av 19-åringen och ansåg – med hänsyn till att han även tidigare hade dömts för trafikbrott – att fordonet skulle förverkas. Han motsatte sig däremot att den personbil som han hade kört skulle förverkas.
19-åringen överklagade detta till Göta och pekade på att bilen ägdes av hans farbror – vilket styrks av ett utdrag från fordonsregistret.
Göta hovrätt konstaterar att det i och för sig är en brist i utredningen att polisen inte har hört 19-åringens farbror. 19-åringen har själv i polisförhör uppgett att han äger bilen och att han skrivit den på sin farbror eftersom han inte vill ha bilar skrivna på sig själv.
Bevisvärdet av polisens anteckningar från förhöret med 19-åringen är enligt hovrätten visserligen begränsat eftersom hans farbror inte har hörts. Förhörsuppgifterna talar dock enligt hovrätten med sådan styrka för att 19-åringen varit verklig ägare till bilen att det får anses ställt utom rimligt tvivel att så har varit fallet – trots att den registrerade ägaren inte har hörts om saken.
Förverkandebeslutet fastställs därför.
Bevisbördan på åklagaren
Ett hovrättsråd är skiljaktigt och vill häva beslaget av bilen. Trots att 19-åringens förhörsuppgifter talar för att han har varit ägare till personbilen vid brottsligheten kan ägarfrågan inte anses ha blivit tillförlitligt utredd, anser den skiljaktige domaren.
Bevisbördan kring ägarförhållandena ligger på åklagaren och osäkerheten ska tolkas till 19-åringens fördel, anser hovrättsrådet.
