Den misstänkte ville under en paus i häktningsförhandlingen tala med sin försvarare i enrum.
Men den person från Kriminalvården som ansvarade för den misstänkte vägrade lämna rummet.
Nu konstaterar JO att kriminalvårdaren, med hänvisning till säkerhetsskäl, hade rätt att stanna kvar.
Det var för ett drygt år sedan som den misstänkte mannen deltog via länk vid häktningsförhandligen mot honom. Mannen befann sig i ett rum på häktet i Huddinge, och hade sällskap av sin försvarare, samt en transportledare från Kriminalvården.
Under tingsrättens enskilda övervägande bad såväl han som försvararen vid upprepade tillfällen kriminalvårdspersonalen att avlägsna sig från videolänksrummet så att de skulle kunna tala i enrum. Men transportledaren vägrade att göra det utan att ge några skäl, i stället sade han att de kunde
samtala inför honom, enligt anmälan.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Bekräftat omständigheterna
Kriminalvården har, i sitt svar till JO, bekräftat omständigheterna, och menar att anledningen till att personalen inte lämnade videorummet var att de av ”säkerhetsskäl inte tilläts lämna videorummet utan att tillkalla häktespersonal som kunde bistå vid utsläpp från videorummet. Detta berodde i sin tur på att verksamhet pågick utanför videorummet och att andra klienter vistades där.”
De menade också att det, eftersom det handlade om en kort paus i förhandlingen, så ”bedömdes att det inte fanns tillräckligt med tid för att kunna tillmötesgå begäran på ett sätt som var acceptabelt ur säkerhetssynpunkt.”
Inte ovillkorlig rätt
Sammanfattningsvis, menade Kriminalvården att det i ”förevarande fall kunde begäran om enskilt samtal inte tillmötesgås eftersom det inte bedömdes lämpligt ur säkerhetssynpunkt.”
JO skriver i sitt beslut att den misstänktes rätt att träffa sin försvarare i enrum inte är ”en ovillkorlig rätt att, närhelst han eller hon begär det, genast få prata med försvararen under sådana former.”
Istället, ”beror det på omständigheterna i varje särskilt fall om detta ska tillåtas eller inte,” skriver JO.
Därmed, skriver JO, föranleder det som framkommit ”inte anledning till kritik eller någon annan åtgärd”.
