Hovrätten lindrar straffet för en morddömd man och dömer honom till ett tidsbestämt straff istället för livstid.
Enligt hovrätten har omständigheterna visserligen varit försvårande, men inte så pass kvalificerade som krävs för att livstid ska dömas ut.
Målsäganden och den åtalade mannen möttes vid appen Grindr i mitten av april förra året. Då var den åtalade mannen på rymmen från Nederländerna där han, i väntan på villkorlig frigivning, stod under övervakning med fotboja – dömd till tio års fängelse för rån och kidnappning. De träffades såväl den 16 som 17 april förra året och vid båda tillfällena hämtade målsäganden upp den åtalade mannen med sin bil.
Strax före 01.00 på natten till den 18 april upptäckte en polispatrull en framförvarande bil som kraftigt ökade hastigheten – när poliserna färdades i cirka 120 km/h. Kort därefter kraschade bilen efter att i princip ha flugit över en rondell. Den åtalade mannen kunde då gripas och poliserna kunde konstatera att bilen tillhörde målsäganden – som inte fanns med i bilen.
Polisen försökte nå målsäganden via telefon ett flertal gånger. Till slut upptäckte man att hans telefon låg i den kraschade bilen. Då beordrades en patrull hem till honom – som kunde konstatera att han var avliden. Obduktionen skulle visa att målsäganden hade över 90 skador på kroppen och rättsläkarna konstaterade att han utsatts för omfattande och kraftigt våld.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Påstod sig ha utsatts för våldtäktsförsök
Den åtalade mannen har i förhör uppgett att han och målsäganden låg nakna på rygg och att målsäganden i samband med detta ville ha sex med honom – vilket han sade nej till. Målsäganden försökte dock fortsatt ha sex med honom och detta blev början på ett tumult. Den åtalade mannen har hävdat att han slagit målsäganden och dunkat hans huvud i sängkarmens ben i självförsvar. Han har hävdat att målsäganden drog upp en kniv i byxfickan och att han då sprang ned till köket, öppnade lådor och tog ut några knivar som han sedan – under påstått angrepp – använde för att hugga målsäganden två gånger i bålen med. Bråket fortsatte även efter detta och slutade med en brottningsmatch efter det att han knuffat ned målsäganden från en trappa.
Tingsrätten ansåg att den åtalade mannen lämnat en berättelse som ”i sina stora drag förefaller märklig” och pekade bland annat på att han, istället för att fly, gick ned i köket och hämtade knivarna under ett pågående knivhot för att sedan återvända till den, enligt honom, knivbeväpnade målsäganden. Även hans beskrivning av det påstådda våldet framstod enligt tingsrätten som märklig då han enbart hade ”bagatellartade skador” medan målsäganden hade närmare 90 skador. Varken blod eller DNA har heller kunnat hittas på den kniv som han pekat ut som målsägandens vapen. Tingsrätten pekade även på ett antal ytterligare omständigheter och konstaterade att händelseförloppet inte kan ha varit det som den åtalande mannen berättat.
Kan ha haft rätt till visst nödvärn
När det gällde nödvärnsinvändningen ansåg tingsrätten att det fanns ”mycket stark bevisning mot att (den åtalade) överhuvudtaget blivit attackerad eller angripen av (målsäganden)”. Tingsrätten ansåg dock att, det utifrån den tilltalades uppgifter, var möjligt att han kunde haft viss rätt till nödvärn om han utsattes för ett våldtäktsförsök – som han avvärdje genom att dunka målsägandens huvud mot sängen. Detta våld kunde, enligt tingsrätten, ha utdelats i nödvärn men eftersom målsäganden då blivit ”omtöcknad” torde det efter detta inte funnits något överhängande angrepp mot hans liv eller hälsa och den eventuella nödvärnsrätten hade därmed upphört.
Sammantaget ansåg tingsrätten att åtalet för mord var styrkt samt att den åtalade mannen haft uppsåt att stjäla målsägandens egendom sedan han mördat honom. Han kom därför att dömas till livstids fängelse eftersom tingsrätten ansåg att målsäganden måste upplevt svår smärta och känt stark dödsångest under händelseförloppet, vilket gjort att gärningen varit hänsynslös. Han hade dessutom återfallit i allvarlig brottslighet. Han utvisades också på livstid.
Hovrätten lindrar straffet
Nu ändrar hovrätten tingsrättens dom på så sätt att domstolen dömer mannen till 18 års fängelse och utvisning på livstid. Hovrätten konstaterar att utredningen inte ger stöd för att gärningen var planerad, utan att den istället framstår som en impulshandling. Hovrätten visserligen tingsrättens slutsats att det finns försvårande omständigheter som påverkar straffvärdet i höjande riktning, men konstaterar att omständigheterna ”inte så kvalificerande som krävs för livstids fängelse”.
