Ska en part som väljer att kommunicera med domstol via en e-postadress anses ha denna som sin senast kända adress i delgivningslagens mening – och har parten via sitt agerande anvisat att den adressen ska användas vid delgivning?
Det är frågor som Högsta domstolen ska svara på, enligt ett nytt prövningstillstånd.
Lunds tingsrätt meddelade i juli 2021 en tredskodom, genom vilken ett aktiebolag ålades att betala 100 000 kronor till en ridklubb.
Tvisten avser två hästar, som ridklubben säger sig ha köpt på öppet köp för att sedan återlämna, utan att få tillbaka köpeskillingen så som parterna avtalat. Tvisten initierades genom betalningsföreläggande från Kronofogdemyndigheten, som aktiebolaget ansökt om återvinning av.
Aldrig delgetts föreläggandet
Bolaget förelades vid tingsrätten att komma in med ett skriftligt svar och informerades om att tredskodom annars skulle kunna komma att meddelas. Bolaget hördes aldrig av och tingsrätten hade därför beslutat att meddela tredskodom i enlighet med betalningsföreläggandet.
Bolaget vände sig efter detta till Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade på undanröjande av tredskodomen med hänvisning till domvilla. I andra hand yrkade man på resning.
Bolaget hade aldrig delgetts betalningsföreläggandet och hade heller inte fått någon information om att förenklad delgivning kunde komma att användas. Man hade heller inte fått föreläggandet om att inkomma med svaromål till tingsrätten, menade bolaget. Det hade därför inte funnits förutsättningar för Kronofogdemyndigheten att meddela utslag eller för tingsrätten att meddela tredskodom.
Förelades via e-post
Hovrätten beslutade dock att avslå klagan över domvilla och ansökningen om resning.
23 § första stycket delgivningslagen föreskriver att handling och kontrollmeddelande vid förenklad delgivning ska skickas till delgivningsmottagarens senast kända adress.
”Bestämmelsen är visserligen teknikneutral och med senast kända adress avses den adress som delgivningsmottagaren har anvisat eller, om så inte har skett, den adress som tidigare har använts i målet. För att en handling ska kunna skickas på elektronisk väg torde förutsättas att parten anvisat ett sådant förfaringssätt”, skrev hovrätten.
Tingsrätten hade via förenklad delgivning via e-post förelagt bolaget att inkomma med svaromål, vid äventyr om tredskodom. Man hade här använt den e-postadress som företrädare för bolaget använt i ansökan om återvinning.
Viktiga effektivitetsvinster
Att kunna använda förenklad delgivning medför viktiga effektivitetsvinster i domstolarnas handläggning, men påkallar samtidigt särskilda rättssäkerhetskrav, konstaterade hovrätten. Bolaget hade inte särskilt efterfrågat kommunikation via e-post, men hade kommunicerat med tingsrätten via den aktuella e-postadressen även efter att återvinningsansökan skickats. När det gällde frågan om beslutet skulle inhiberas hade tingsrätten också framgångsrikt kommunicerat med bolaget via e-postadressen.
Sammantaget fick det därmed anses ha funnits förutsättningar för tingsrätten att delge det efterföljande föreläggandet via e-post och något rättegångsfel som utgör domvilla hade därför inte förekommit. Det bolaget anfört om handläggningen vid Kronofogdemyndigheten och tingsrätten hade heller inte utgjort grund för domvilla eller resning, enligt hovrätten.
HD prövar
Bolaget överklagade och Högsta domstolen, HD, beslutar nu att meddela prövningstillstånd i målet. Frågan i målet är om en part har blivit delgiven föreläggande att inkomma med svarsskrift med upplysning om att tredskodom annars kan meddelas.
”I målet aktualiseras frågan om e-postadressen är partens senast kända adress i delgivningslagens mening och om parten genom att kommunicera via e-post kan anses ha anvisat att den adressen ska användas vid delgivning”, skriver HD på sin hemsida. (Blendow Lexnova)