KRÖNIKA – av Dana Pourkomeylian, tingsnotarie, ledarskribent samt ambassadör för organisationen GAPF – glöm aldrig Pela och Fadime.
Filmen visar en liten skrynklig gumma iklädd grå rock. Hennes vita hår skymtar fram under en svart basker och en rutig scarf skyddar den tunna halsen mot kylan. I sina små vantklädda händer håller hon två plakat med vackert målade figurer och stora ryska bokstäver. Bakom henne klappar folkmassan i händerna och skanderar ”Net voyne” – nej till krig. Hon hinner inte stå där länge innan två långa poliser iklädda full stridsmundering tornar upp sig över henne och tar henne under armarna. Den lilla damen tappar nästan balansen när männen för bort henne, men lunkar sedan motvilligt iväg till ljudet av folkhavets protester.
Den arresterade kvinnan heter Yelena Osipova och är en överlevare från nazisternas belägring av Leningrad 1941. Yelena är en känd aktivist och konstnär, vars slående affischer påminner oss om att vi är gisslan hos en imperialistisk och våldsam världspolitik. En världspolitik där stormakterna och de män som styr den lägger land och människoliv i spillror för att tillfredsställa ett naturvidrigt kall endast de själva verkar höra.
Efter Vladimir Putins invasion av Ukraina grips nu varje ryss som aktivt eller demonstrativt protesterar mot kriget. Motståndet har rest sig i form av såväl stora demonstrationer i Moskva och Sankt Petersburg, som genom enmansprotester ute på landsbygden. Trots det desinformationskrig som Ryssland för mot sin egen befolkning finns det ändå människor som med risk för sin egen säkerhet protesterar mot det rättsvidriga angrepp som drabbat deras brödrafolk.
Vladimir Putin har i över ett decennium planerat och rustat upp för Rysslands territoriella expansion. Målet har aldrig varit mer tydligt än vad det är nu: att återföra Ryssland till den politiska, ideologiska och militära stormakt den var innan Sovjetunionens sönderfall. Att acceptera något som ens liknar ett nederlag och därmed tappa ansiktet inför världen och dess övriga totalitära regimer inte ett alternativ. Han kan och kommer förmodligen att använda kärnvapen innan den vägen blir aktuell.
Det enda som kan stoppa Putin utöver ett fullskaligt krig mellan världens stormakter är ett internt motstånd för stort att ignorera. Detta oaktat om motståndet kommer från det ryska folkets moral eller från att omvärldens sanktioner gör det omöjligt att överleva i landet. Det kommer krävas en kombination av båda.
För att främja en sådant motstånd är det viktiga för omvärlden att inte klumpa ihop det ryska folket – de unga, de gamla, de intellektuella – med sina förtryckare. Att inte som, exempelvis, den tidigare moderata försvarsministern Mikael Odenberg anse att ”utvisa alla ryska medborgare oavsett om de är oskyldiga studenter eller hyggliga turister eller korrumperade oligarker” (Mikael Odenberg Facebook 27/3) är en åtgärd som skulle föra den ryska allmänhetens sympatier eller krigets slut närmare oss. Tvärtom spär det bara på det narrativ som Putin försöker övertyga sina medborgare om – världen står inte enade emot mig, de står enade emot oss.
Vägen till fred kommer gå genom det ryska folket, inte genom Vladimir Putin.
