Kammarrätten ger en man rätt att förvara vapen och ammunition hos sin far. Mannen har förvarat sina vapen hos fadern i familjehemmet sedan han införskaffade dem i början av 2000-talet och att han bedriver jakt på fastigheter som ligger i anslutning till bostaden som han äger hälften av.
Polismyndigheten beslutade den 9 juli 2021 att avslå en 41-årig mans ansökan om tillstånd att förvara vapen hos annan. Som skäl för beslutet angavs att myndigheten inte såg något som tydde på att han själv inte kunde klara av att ta hand om sina skjutvapen.
41-åringen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm och förde fram att han hade förvarat sina vapen hos sin far i föräldrahemmet, som han delvis ägde, sedan de införskaffades år 2002 och 2004. Föräldrahemmet hade varit hans fasta punkt i tillvaron då han under de senaste 19 åren haft nio olika folkbokföringsadresser. Han tillbringade en stor del av sin tid i föräldrahemmet då han bedrev näringsverksamhet i form av skogsbruk på sina fastigheter som utgick från föräldrahemmet.
Det var enbart på dessa fastigheter som han använde sina vapen. Ibland reste han till sina jaktmarker med tunnelbana eller tåg med det upplevde han skapade otrygghet och bidrog till olämplig uppmärksamhet.
Anknytning ifrågasattes
Polismyndigheten vidhöll det överklagade beslutet och tillade att myndigheten inte ifrågasatte mannens anknytning till hans föräldrahem. Det anförde utgjorde dock inte särskilda skäl för att bevilja honom sökt tillstånd.
Förvaltningsrätten konstaterade inledningsvis att enbart den omständigheten att 41-åringen hade anknytning till sitt föräldrahem och att han avsåg att bedriva jakt där i sig inte utgjorde ett särskilt skäl för att bevilja förvaring av hans vapen hos fadern. Det var inte heller visat att mannen var förhindrad att förvara vapen i sig egen bostad.
Förlorade i förvaltningsrätten
Därtill utgjorde inte den omständigheten att det var bekvämare att förvara vapen hos någon som bodde i anslutning till jaktmarken, i stället för att själv transportera vapnet dit, ett sådant skäl att sökt tillstånd kunde meddelas.
Vid en sammantagen bedömning fann förvaltningsrätten att det som framkom i målet inte gav stöd för att det förelåg särskilda skäl att bevilja 41-åringen sökt tillstånd. Överklagandet avslogs därmed.
Annan bedömning i kammarrätten
41-åringen överklagande till Kammarrätten i Stockholm och yrkade att han skulle beviljas det sökta tillståndet och stod fast vid det som han förde fram i förvaltningsrätten.
Polismyndigheten ansåg att överklagandet skulle och förde fram att det enligt 41-årigens egna uppgifter hade förflutit 19 år sedan han flyttade från föräldrahemmet. Han preciserade inte i vilken utsträckning han vistades i föräldrahemmet och dess jaktstuga. Han kunde därför inte anses ha en väsentlig anknytning till sin hembygd.
Kammarrätten noterar inledningsvis att en vapeninnehavare som utgångspunkt själv ska ta hand om och förvara sitt skjutvapen och sin ammunition. Vapeninnehavaren får dock lämna över skjutvapen och ammunition till någon annan för förvaring om han eller hon själv inte kan ta hand om egendomen eller om det annars finns särskilda skäl.
Väsentlig anknytning
41-åringen har förvarat sina vapen hos sin far sedan han införskaffade dem i början av 2000-talet och den aktuella jakten bedrivs på fastigheter som ligger i anslutning till föräldrahemmet. Han äger föräldrahemmet till hälften och bedriver även skogsbruk med utgångspunkt i föräldrahemmet. Dessa omständigheter medför, enligt kammarrättens mening, tillsammans att han får anses ha en väsentlig anknytning till föräldrahemmet och hembygden, trots att det var länge sedan han flyttade hemifrån. Möjligheten att få tillstånd att förvara vapen hos annan förutsätter inte att förvaringen är en tillfällig lösning. Att det var länge sedan mannen flyttade hemifrån utgör alltså inte i sig ett skäl att neka honom det sökta tillståndet.
Kammarrätten anser att det vid en helhetsbedömning av de aktuella omständigheterna framstår som motiverat att låta 41-åringen förvara sina vapen och sin ammunition hos sin far. Att han inte närmare har preciserat hur ofta han vistas i föräldrahemmet ger inte kammarrätten anledning att göra någon annan bedömning.
Det finns sammanfattningsvis alltså skäl för att ge 41-åringen tillstånd att förvara vapen och ammunition hos sin far. Polismyndigheten har i sitt beslut inte prövat om den avsedda förvaringen av något annat skäl inte kan tillåtas eller de närmare villkoren för förvaringen. Överklagandet ska därför bifallas på så sätt att underinstansernas avgöranden upphävs och målet visas åter till Polismyndigheten för fortsatt tillståndsprövning. (Blendow Lexnova)
