Lagrådet avråder regeringen från ett införande av ett kronvittnessystem i svensk rätt.
Detta då det framstår som ”ytterst tveksamt” om fördelarna överväger de nackdelar som ett införande skulle innebära.
Regeringen vill införa ett kronvittnessystem i Sverige och har lagt en lagrådsremiss innebärande att den som medverkar i utredningen av någon annans brott, och lämnar uppgifter av väsentlig betydelse, ska kunna få sin egen påföljd lindrad. Påföljdsreduktionen ska enligt regeringens förslag kunna ske såväl när en tilltalad lämnar uppgifter om andra personer som deltagit i den misstänktes brottslighet som när denne lämnar uppgifter avseende helt annan brottslighet.
Enligt förslaget ska åklagaren redan i stämningsansökan lämna förslag på aktuell påföljd för kronvittnet, i syfte att tydliggöra vilken påföljdsreduktion som är aktuell.
Flera stora problem
När Lagrådet nu behandlat regeringens förslag står det klart att man ”avråder” från ett införande av ett kronvittnessystem. I sitt yttrande skriver Lagrådet att ”förslaget innebär att renodlade effektivitetshänsyn får en plats i ett påföljdssystem som annars har proportionalitet och ekvivalens som grundbultar”. Vidare ser Lagrådet problem med att åklagaren redan i stämningsansökan ska föreslå en påföljd då en sådan ordning ”är mindre väl förenlig med gällande regler som innebär att påföljdsbestämningen ska bygga på det som vid huvudförhandlingen kommit fram om gärningen eller gärningarna”. Inte heller anser Lagrådet att förslaget på denna punkt överensstämmer med ”de strävanden efter en nyanserad påföljdsbestämning”.
Lagrådet pekar också på att regeringen hänvisat till att det är mycket ovanligt att rätten går utöver vad åklagarna anger som sin uppfattning i påföljdsfrågan och som utgångspunkt ska kunna förlita sig på att åklagaren beaktat relevanta omständigheter vid den bedömningen. Enligt Lagrådet kan man inte ställa sig bakom ett uttalande som ”indikerar att rätten i de aktuella situationerna inte bara ska godta åklagarens upplysningar om vad som rent faktiskt har förekommit i form av uppgiftslämnande, utan också hans eller hennes i förväg uppgjorda förslag till påföljd”.
Lagrådet invänder också att en påföljdsreduktion för ett kronvittne som lämnat uppgifter om annans brottslighet kan vara problematiskt ur ett målsägandeperspektiv. Målsäganden får ingen ”bonus” när denne ställer upp och berättar om brottet medan en tilltalad kan få ett avsevärt kortare straff för om denne gör det. Dessutom påpekar Lagrådet att beskeden kring straffreduktionens eventuella storlek har varit luddiga från regeringens sida.
Lagrådet avråder
Vid en sammantagen bedömning anser Lagrådet att ett införande av ett kronvittnessystem skulle vara ett ”stort steg som skapar inte obetydliga risker från rättssäkerhetssynpunkt”. Dessutom är det, enligt Lagrådets mening, ”osannolikt” att införandet av ett sådant system kommer att ha ”några mer påtagliga effekter för möjligheterna att vidta åtgärder mot allvarliga brott”.
Mot bakgrund av detta anser Lagrådet det ”ytterst tveksam” om fördelarna med systemet överväger nackdelarna och ett genomförande avråds därför – även om beslutet i slutändan ligger hos politikerna.
