Mannen som är medborgare i Uganda, ansökte i februari 2012 om asyl i Sverige. I april samma år avslog Migrationsverket ansökan och beslutade att han skulle avvisas till Uganda.
När mannen hade avvikit överlämnade Migrationsverket ärendet till polisen för verkställighet. Mannen hävdade då – genom sitt juridiska ombud – att det fanns hinder mot att verkställa avvisningsbeslutet.
Fick inte verkställas
I juni 2014 beslutade Migrationsverket att inte bevilja mannen uppehållstillstånd eller ta upp frågan till ny prövning.
Mannen överklagade beslutet till migrationsdomstolen i Stockholm den 21 juli 2014. Dagen därpå beviljade domstolen mannen en ny prövning och överlämnade målet till Migrationsverket för fortsatt handläggning. Avgörandet innebar att avvisningen inte fick verkställas innan frågan om uppehållstillstånd hade avgjorts.
Den 28 juli 2014 verkställde polisen dock avvisningen.
I en anmälan till Justitieombudsmannen framförde ombudet klagomål mot polisen.
Justitieombudsmannen Cecilia Renfors konstaterar nu att domstolen inte underrättade polisen om att mannen hade beviljats en ny prövning och kritiserar domstolen för detta. JO konstaterar dessutom att Migrationsverket tog emot domen per mejl på dagen fredagen den 25 juli men att myndigheten inte registrerade den i sitt datasystem Wilma förrän måndagen den 28 juli klockan 09:48.
Migrationsverket kritiseras därmed för att domen inte diariefördes omedelbart.
Kritik mot flera myndigheter
JO konstaterar att polisen visserligen inte hade fått domen men att det från den 22 juli fanns uppgifter i Wilma om att mannen hade överklagat Migrationsverkets beslut – och att det från den 28 juli 2014 klockan 09:48 kunde utläsas att migrationsdomstolen hade beviljat honom en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd.
Enligt polisens rutiner ska det göras kontroller i Wilma inför en avres där en avvisning verkställs.
Av inhämtade dataloggar framgår dock att den ansvariga handläggaren inte gjorde några sådana kontroller mellan den 21 och den 28 juli 2014. Både handläggaren och polisen kritiseras därför för att avvisningen verkställdes trots att det fanns ett verkställighetshinder.
