Hovrätten ändrar tingsrättens dom och fäller en man som tidigare friats för rattfylleri och ringa narkotikabrott.
Mannen har förklarat sitt positiva amfetamintest med att han i samband med sex druckit sin sambos urin, men den halt narkotika som mannen haft i blodet kan enligt hovrätten inte rimligen förklaras av detta.
En nu 47-årig man åtalades i Uppsala tingsrätt för rattfylleri, ringa narkotikabrott och hastighetsöverträdelse, efter att ha stoppats av polis i Knivstatrakten i oktober 2020.
Enligt polisens mätning hade mannen kört i 184 kilometer i timmen på en 110-väg – och blodprov hade visat positivt för amfetamin.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Druckit urin under sexakt
Mannen medgav också fortkörningen, men nekade till övriga åtalspunkter. Han säger sig ha blivit förvånad över amfetamintestet, eftersom han själv inte använder droger. I efterhand hade mannen dock fått höra från sin flickvän att hon ett par dagar före körningen tagit amfetamin.
Paret hade i samband med detta haft sex och då bland annat druckit varandras urin i duschen. Detta var det enda som skulle kunna förklara det positiva amfetamintestet, förklarade mannen i tingsrätten.
Mannens flickvän hördes också hon i tingsrätten och bekräftade där mannens uppgifter, så väl beträffande sina egna narkotikavanor som beträffande den sexuella samvaron.
Inte helt orimlig invändning
Ett positivt analysresultat talar enligt fast praxis med styrka för ett uppsåtligt narkotikaintag, konstaterade tingsrätten. Mannens förklaring till hur han fått i sig narkotikan var enligt domstolen samtidigt inte så orimlig att den kunde lämnas utan avseende – och invändningen fick dessutom stöd av flickvännens uppgifter.
Det framstod i och för sig som mindre sannolikt att mannens amfetaminhalt kunde förklaras av att han druckit någon annans urin, men invändningen kunde inte anses helt orimlig. Sammantaget kunde bevisningen inte anses nå upp till det höga krav som gäller i brottmål och 47-åringen dömdes därför endast för hastighetsöverträdelse till 4 000 kronor i böter.
Fälls av hovrätten
Svea hovrätt ändrar nu den friande domen och fäller mannen för såväl rattfylleri som ringa narkotikabrott.
Av ett rättstoxikologiskt yttrande från Rättsmedicinalverket framgår det att amfetaminkoncentrationen i mannens blod (0,15 ug/g) har varit påtagligt högre än de koncentrationer (0,07 ug/g) som ses efter oralt intag av 40 mg amfetamin. Koncentrationen måste därför sägas tala starkt emot att intaget har skett genom att svälja urin från någon som i sin tur brukat amfetamin.
Förklaringen får mot denna bakgrund anses motbevisad och mannen ska därför fällas för rattfylleri och ringa narkotikabrott. Påföljden ändras, med hänsyn till den ändrade utgången i skuldfrågan, till 50 dagsböter på totalt 17 500 kronor. (Blendow Lexnova)
