En styrelseledamot i ett aktiebolag som vid 25 tillfällen tog ut kontanter på sammanlagt drygt 2,7 miljoner kronor från bolagets bankkonto och lämnade dem till en bekant har dömts för näringspenningtvätt.
Högsta domstolen har i dag meddelat dom i ett mål rörande näringspenningtvätt. En styrelseledamot döms till fängelse i ett år och tio månader då han vid 25 tillfällen tog ut kontanter på sammanlagt drygt 2,7 miljoner kronor från bolagets bankkonto och lämnade dem till en bekant.
Mannen dömdes även i tingsrätten och hovrätten. I tingsrätten dömdes mannen till fängelse i ett år och två månader och näringsförbud i fem år. Hovräten skärpte påföljden. Åklagaren justerade nämligen gärningspåståendet i hovrätten och gjorde gällande att brotten skulle bedömas som grova eftersom de var systematiska och sammanlagt avsåg betydande värden. Åklagaren förtydligade också att han gjorde gällande att det var fråga om 25 grova brott.
Hovrätten ändrade tingsrättens dom vad avser rubricering och fängelsestraffets längd. Domstolen har ansett att samtliga rekvisit för brottet näringspenningtvätt har uppfyllts vid varje kontantuttag och dömt mannen för 25 fall av näringspenningtvätt. Fem av brotten – där de uttagna beloppen uppgick till mellan 250 000 kronor och 432 000 kronor – har bedömts som grova och 20 som brott av normalgraden. Hovrätten har funnit att straffvärdet för de enskilda brotten motsvarar fängelse mellan en och åtta månader och att det samlade straffvärdet för brottsligheten motsvarar fängelse i två år. Hovrätten har bestämt fängelsestraffets längd till ett år och tio månader.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
HD håller med hovrätten
Högsta domstolen gör samma bedömning som hovrätten vad gäller gärningarnas rubricering och straffvärde. Detsamma gäller vad hovrätten uttalat när det gäller att vid straffmätningen beakta att det i förhållande till brottets art har förflutit en ovanligt lång tid sedan brotten begicks. Slutligen delar Högsta domstolen hovrättens bedömning vad avser frågan om näringsförbud.
Det hela började med att mannen på uppmaning av en bekant startade ett aktiebolag där han var ensam styrelseledamot. Den bekanta, som han kände bara till förnamnet, skulle sköta all bolagets verksamhet. Mannen hade därför inte någon närmare kännedom om bolagets uppdrag eller anställda och inte heller om de betalningar bolaget tog emot eller utförde.
Det skedde inbetalningar till bolagets konto med sammanlagt drygt 2,7 miljoner kronor. Styrelseledamoten tog, på uppmaning av sin bekant, ut beloppet i kontanter vid sammanlagt 25 tillfällen och överlämnade kontanterna till honom.
Måste ha insett penningtvättssyftet
Högsta domstolen skriver i domen att mannen ”har därigenom medverkat till åtgärder som har inneburit att bolaget har använts för att slussa pengar där det i flera fall har varit oklart varifrån pengarna kommer, varför transaktionerna genomförts och vad pengarna skulle användas till. Han har därmed i näringsverksamhet medverkat till åtgärder som skäligen kan antas vara vidtagna i penningtvättssyfte”.
Enligt HD har mannen haft insikt om de faktiska förhållandena. ”De är så kvalificerade att han måste ha insett att åtgärderna skäligen kunde antas vara vidtagna i penningtvättssyfte”, skriver HD.
Bolaget gick i konkurs. Det konstaterades då att det saknades räkenskapsmaterial och att bolagets kontoutdrag inte gav stöd för att bolaget hade haft några rörelsekostnader eller betalat ut några löner.
Styrelseledamoten åtalades för näringspenningtvätt. Straffansvaret för det brottet grundas på att gärningsmannen gör sig skyldig till ett klandervärt risktagande genom att han eller hon medverkar till en åtgärd, till exempel viss hantering av pengar, trots att åtgärden – vid en objektiv bedömning – skäligen kan antas vara vidtagen i penningtvättssyfte.
Oklart var pengarna kommer från
Högsta domstolen uttalar att vid bedömningen är det av betydelse i vilket sammanhang som transaktionen vidtas, varför transaktionen genomförs samt med vem och på vilket sätt den utförs.
”Näringspenningtvätt kan ske genom att ett eller flera företag används för att slussa pengar och på så sätt dölja att de härrör från brott eller brottslig verksamhet. Det kan vara oklart varifrån pengarna kommer, varför transaktionerna genomförs och vad pengarna ska användas till, något som ofta innebär att åtgärderna kan antas ha skett i penningtvättssyfte. Att det är fråga om en transaktion som avser en stor mängd kontanter kan också, beroende på sammanhanget, leda till samma slutsats”, skriver domstolen.
HD skriver att samtliga rekvisit för näringspenningtvätt har uppfyllts vid var och en av åtgärderna.
”Det finns inte någon utredning som visar att N.N haft en bestämd brottsplan. Annat är inte visat än att han gjort uttagen på uppmaning av sin bekant. Vart och ett av de tillfällen då N.N tog ut och till sin bekant överlämnade kontanter ska ses som ett särskilt fall av näringspenningtvätt. Även med beaktande av att det varit fråga om näringspenningtvätt, bör det förhållandet att åtgärderna har upprepats vid ett stort antal tillfällen få betydelse vid den samlade straffvärdebedömningen”.
Han dömdes för 20 brott av normalgraden och fem grova brott till fängelse i ett år och tio månader.
