Högsta förvaltningsdomstolen ger en kommunalägd badanläggning i Uppsala rätt att kamerabevaka en bubbelpool.
Detta då bevakningsintresset anses väga tyngre än den enskildes rätt att inte bli bevakad.
Ett kommunägt bolag i Uppsala ansökte om – och gavs tillstånd till – kamerabevakning av en bubbelpool i en badanläggning som allmänheten har tillträde till. Det rörde sig om bevakning i realtid som pågår dygnet runt – utan rätt till sparande av material eller avlyssning av ljud.
Integritetsskyddsmyndigheten kom att överklaga Länsstyrelsens jakande beslut till förvaltningsrätten, som skrev av målet då kamerabevakningen inte var tillståndspliktig samt att Länsstyrelsens beslut upphört att gälla. Myndigheten gick då vidare till kammarrätten som, i motsats till underinstansen, ansåg att det rörde sig om tillståndspliktig övervakning och återförvisade målet till förvaltningsrätten. Kammarrättens beslut överklagades sedan till Högsta förvaltningsdomstolen som inte meddelade prövningstillstånd.
Vid sin nya prövning av frågan konstaterade förvaltningsrätten att intresset av att kunna kamerabevaka bubbelpoolen i syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka olyckor eller begränsa verkningarna av inträffade olyckor vägde tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Även detta beslut kom att överklagas av IMY till kammarrätten – utan framgång. Efter ytterligare ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen fick IMY dock till en prövning i högsta instans gällande frågan om förutsättningarna för att bevilja tillståndet är uppfyllda.
Skett olyckor i samma del av anläggningen
Nu står det klart att Högsta förvaltningsdomstolen går på underinstansernas linje och beviljar det kommunala bolaget tillstånd till bevakning av den aktuella bubbelpoolen. I domen konstaterar HFD att det rör sig om en insynsskyddad bubbelpool – men som kan hållas under uppsikt av en badvakt – parallellt med dennes övriga bevakning – om tillstånd till kamerabevakning medges. Kamerabevakningen kompletterar på så sätt, enligt HFD, anläggningspersonalens möjligheter att genom fysisk närvaro bevaka bubbelpoolen och avser att bidra till att skapa en tryggare miljö.
När det gäller IMY:s invändning om att bubbelpoolen inte är särskilt olycksdrabbad konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen att detta inte är någon förutsättning för ett beviljande. Enligt HFD kan det finnas behov av att kamerabevaka platser som inte inte i sig har identifierats som särskilt olycksdrabbade – om platsen ”till sin karaktär är sådan att olycksrisken är hög”. Det innebär att behovet av kamerabevakning även kan avse platser där någon olycka aldrig tidigare har inträffat.
Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är en badanläggning anses vara en plats där olycksrisken måste betraktas som hög. Det framgår också av det kommunala bolagets ansökan om tillstånd som att det under 2016 hade inträffat tio olyckor i den del av badanläggningen där bubbelpoolen är placerad och att det mot bakgrund av detta finns en ”reell risk” för olyckor där. Redan detta ger, enligt HFD, stöd för behovet av kamerabevakning av bubbelpoolen för att förebygga, förhindra eller upptäcka olyckor eller begränsa verkningarna av inträffade olyckor. Bevakningsintresset talar enligt HFD ”starkt” för att tillstånd ska meddelas.
Får kamerabevakas
När det gäller frågan om den enskildes intresse väger tyngre än bevakningsintresset konstaterar HFD att den enskildes intresse försvagas av att de som kommer ifråga för kamerabevakning samtidigt är de som bevakningen syftar till att skydda. Dessutom sker bevakningen i realtid – utan tillstånd till bildinspelning eller ljudupptagning. Integritetsintrånget får därmed betraktas som förhållandevis litet och intresset av kamerabevakning väger i detta fall tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad.
Överklagandet avslås därför.
