Skatterättsnämnden anser att inkomsterna från ett bolags förvärvade fordringsportföljer, som enligt god redovisningssed klassificeras som ränteinkomster, utgör ränta även i skattehänseende. Avkastningen på portföljnivå är möjlig att prognostisera och räntan är därför tillräckligt förutsebar.
Ett aktiebolag som förvärvar förfallna fordringar vände sig till Skatterättsnämnden, SRN, och begärde förhandsbesked.
Bolaget förvärvar portföljer av förfallna fordringar till ett pris som understiger fordringarnas nominella belopp. De förvärvade fordringarna redovisas till upplupet anskaffningsvärde med tillämpning av effektivräntemetoden.
Bolaget tillämpar kreditjusterad effektivränta. Den beräknas genom att bolaget först gör en uppskattning av förväntade kassaflöden från tillgången för respektive år. Efter det räknar bolaget fram den räntesats som exakt diskonterar de uppskattade framtida kassaflödena till fordringsportföljens redovisade värde vid det första redovisningstillfället. Effektivräntan som fastställs vid förvärvstillfället är fast och används för att beräkna portföljens värde vid varje framtida tidpunkt.
Bolaget och Skatteverket oense
Årets redovisade ränteintäkt beräknas genom att effektivräntan multipliceras med fordringsportföljens redovisade värde för aktuellt år. Om portföljen avkastar enligt prognos innebär det att skillnaden mellan portföljens anskaffningskostnad och totalt inkasserat belopp redovisas som ränteintäkt över hela inkasseringsperioden. Differenser mellan de uppskattade kassaflödena och de faktiska kassaflödena redovisas i resultaträkningen under rubriken ”Nedskrivningar/-förluster”.
Bolaget undrade om inkomster från dess fordringsportföljer, vilka enligt bolagets redovisningsprinciper räknas som ränteinkomster, utgör sådana ränteinkomster som avses i inkomstskattelagen, IL. Bolaget ansåg att frågan skulle besvaras jakande eftersom inkomsterna redovisas som ränteinkomster och avkastningen är relativt förutsebar.
Skatteverket menade att när det är fråga om förvärv av kreditförsämrade fordringar kan endast den avtalade räntan som är hänförlig till tid efter förvärvet skattemässigt räknas som ränta, varför frågan skulle besvaras nekande.
Ett borgenärsbyte
SRN framhåller inledningsvis att det inte framgår direkt av lagtexten i IL vad som gäller i förevarande fall. I förarbetena uttalas att redovisningen ska vara en utgångspunkt för bedömningen, men det är oklart vad som avses med detta.
Kapitalvinster och kapitalförluster omfattas enligt förarbetena inte av uttrycket ränta. De flesta rättsfall som avser gränsdragningen mellan ränta och kapitalvinst gäller inte kreditförsämrade fordringar, som i det aktuella fallet.
Den avgörande frågan enligt SRN är om man vid bedömningen ska utgå från att bolaget har förvärvat de enskilda fordringarna som ingår i portföljen eller i stället en portfölj av fordringar. Ser man det som att förvärvet avser de enskilda fordringarna innebär förvärvet i princip bara ett borgenärsbyte. Betraktas det i stället som att en portfölj av fordringar förvärvas får affären andra ekonomiska förutsättningar och det är möjligt att prognostisera avkastningen.
Tre ledamöter skiljaktiga
SRN anser att man vid bedömningen ska utgå från att förvärvet avser en portfölj av fordringar och att effektivräntemetoden ska tillämpas. Ränta som räknas fram enligt metoden är tillräckligt förutsebar när det sker på portföljnivå, även om sådana avgifter som i ett enskilt kreditförhållande inte skulle anses utgöra ränta kommer att behandlas som ränteinkomster.
Mot denna bakgrund bedömer SRN att de inkomster som beräknas enligt effektivräntemetoden utgör ränteinkomster enligt IL.
Tre ledamöter är skiljaktiga och anser sammantaget att endast den ränta som belöper på fodringarna efter bolagets förvärv ska anses utgöra ränteinkomster.