En narkotikaöverlåtare kom undan när Tullverket slog till mot en narkotikaaffär på en snabbmatsrestaurang – trots att myndigheten hade flera spanare på plats.
Nu har JO granskat utredningen som följde efter tillslaget och ställer sig frågande till om utredningen bedrevs med tillräcklig kraft i syfte att identifiera överlåtaren.
Någon kritik riktas dock inte mot Tullverket då JO:s utredning inte medger detta.
Det var i december 2016 som Tullverket gjorde ett tillslag under en pågående narkotikaöverlåtelse på en snabbmatsrestaurang i Göteborg. Under tillslaget greps fyra personer som tog emot narkotikan medan den som överlämnade samma narkotika undkom – trots att Tullen hade flera spanare på plats – och kunde aldrig identifieras.
De fyra gripna personerna kom senare att dömas för grovt narkotikabrott med anledning av sin hantering av narkotikan.
En av de nu dömda personerna JO-anmälde i juni 2017 Tullverket och hävdade att de brottsbekämpande myndigheterna medvetet underlåtit att agera mot den person som överlämnade narkotikan. JO valde mars 2018, efter ett antal inledande utredningsåtgärder, att inleda en förundersökning om tjänstefel rörande tjänstemän vid Tullverket och Åklagarmyndigheten. Förundersökningen kom dock att läggas ned då det inte gick att bevisa att något tjänstefel begåtts. Samma dag som förundersökningen lades ned beslutade JO att inleda ett initiativärende för att utreda vissa uppgifter som framkommit.
JO:s granskning har fokuserat på hur viss underrättelseinformation hanterades i ärendet, hur undersökningen bedrevs samt huruvida fler åtgärder kunnat vidtas i syfte att identifiera personen som lämnat över narkotikan.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Satt på underrättelseinformation
Tullverket har yttrat sig över ett antal frågor från Justitieombudsmannen. I sitt yttrande uppgav Tullverket, bland annat, att man genom underrättelseverksamhet fick uppgift om att en namngiven person skulle ta emot narkotika på den aktuella restaurangen det aktuella datumet. Till JO angav myndigheten inledningsvis att man inte hade några uppgifter om vem som skulle överlåta narkotikan, men det har senare visat sig att man hade vissa ”indikationer” på varifrån narkotikan skulle komma.
Tullverket hade alltså en underrättelsesammanställning där det fanns ”relativt detaljerade noteringen” om den förestående överlåtelsen, bland annat om vilka aktörer som kunde antas vara involverade. Enligt projektledaren på myndigheten har åklagaren och tullkriminalenhetens ledning informerats om informationen – men åklagaren har i upplysningar till JO angett att det saknades information för att kunna identifiera någon på överlåtarsidan.
JO konstaterar i sitt beslut att de underrättelseuppgifter som röde en eventuell överlåtare ”var sådana som åklagaren i egenskap av undersökningsledare skulle känna till”. Vilken information som förts fram till åklagaren, eller vad åklagaren gjorde för att undersöka vilken information som fanns, framgår dock inte och JO har inte möjlighet att undersöka saken. JO slår dock fast att det var ”oacceptabelt” om någon av de båda aktörerna inte gjorde vad som krävdes av dem i den aktuella situationen.
Har ingripandeskyldighet
När det gäller insatsen på restaurangen har Tullverket uppgett att man inte kunde ingripa mot överlåtaren utan att röja sig innan narkotikan överlåtits. Här konstaterar JO att det fanns ”ett särskilt starkt intresse” av att kunna identifiera överlåtaren eftersom att dennes identitet var okänd. Dessutom har tulltjänstemännen ingripandeskyldighet mot brott likt det aktuella. JO säger sig visserligen ha förståelse för att det kan vara svårt att planera för alla eventualiteter, men konstaterar att det framstår som ”att Tullverket hade kunnat planera och genomföra insatsen så att det fanns förutsättningar att gripa även den som överlämnade narkotikan eller åtminstone att säkra bevisning om den personen.
Av JO-beslutet framgår vidare att åklagaren i ärendet inte dokumenterat de direktiv som gavs till Tullverket i syfte att kunna identifiera överlåtaren, vilket denne borde ha gjort. Det står dock klart att de båda tulltjänstemännen som var på restaurangen såg överlåtaren på nära håll. Enligt JO hade en naturlig utredningsåtgärd hade därför varit att låta dessa titta på foton av personer som av olika anledningar bedömts vara av intresse. Någon fotokonfrontation gjordes
dock aldrig.
JO konstaterar också att två tulltjänstemän besökte snabbmatsrestaurangen dagen efter tillslaget för att hämta in övervakningsfilmer. När de fick reda på att kamerorna var riktade på ett speciellt sätt beslutade de dock att inte hämta in någon övervakningsfilm. Enligt JO fanns det dock skäl att hämta in dessa filmer så att utredarna kunde analysera materialet.
Ingen kritik mot utredningen
Avslutningsvis konstaterar JO att mycket tyder på att utredningsläget i ärendet varit gynnsamt, men att endast ”begränsade utredningsåtgärder” i syfte att identifiera den som överlät narkotikan. JO anser dock inte att utredningen ger tillräckligt stöd för att rikta kritik i dessa avseenden.
Åklagarmyndigheten kritiseras dock för den bristande dokumentationen i ärendet.
