Ett reklambolag hade under 2006 anlitat ett tryckeri för tryckeritjänster. Tryckeriet fakturerade bolaget för tjänsterna och debiterade 25 procent i moms.
Med anledning av EU-domstolen dom i februari 2011 i mål C-88/09, Graphic Procédé – där det slogs fast att momssatsen på ett tryckeris tjänster ska vara 6 och inte 25 procent – begärde tryckeriet omprövning hos Skatteverket.
Condictio indebeti
I augusti 2011 beslutade Skatteverket att reducera den av tryckeriet redovisade momsen från 25 till 6 procent. Skatteverket återbetalade därefter drygt 75 000 kronor till tryckeriet.
Reklambolaget krävde därefter att få tillbaka beloppet från tryckeriet och väckte talan om återbetalning med stöd av principen om ”condictio indebiti” (latin för att ”återställa det icke ägda” – en grundläggande rättsprincip om att den som felaktigt har råkat betala pengar till någon annan har rätt att få tillbaka dessa).
Stockholms tingsrätt slog fast att samtliga parter i samband med betalningarna 2006 utgick från att den korrekta momssatsen var 25 procent. Det var således fråga om en gemensam villfarelse om rättsläget när det gällde momssatsen. Tryckeriet hade alltså enligt tingsrätten i god tro mottagit beloppen och inrättat sig efter betalningarna senast i samband med att tryckeriet redovisade momsen till Skatteverket.
Den omständigheten att det några år senare meddelades en dom från EU-domstolen – som innebar att en annan momssats borde ha tillämpats och att det därefter skedde en återbetalning av beloppet från Skatteverket – ändrade enligt tingsrätten inte detta förhållande.
Tingsrätt och hovrätt på tryckeriets linje
Tingsrätten ansåg att en part som i god tro mottagit ett belopp och inrättat sig efter betalningen måste kunna utgå från att betalningen är definitiv. Enligt tingsrätten hade reklambolaget därför inte rätt till återbetalning enligt principen om ”condictio indebiti”. Tingsrätten gick därmed på tryckeriets linje och reklambolaget förlorade.
Även Svea hovrätt konstaterade att tryckeriet hade varit i god tro vid betalningarna 2006 och fick anses ha inrättat sig efter dem senast i samband med bolagets momsredovisning till Skatteverket. Det faktum att det därefter fanns en möjlighet för tryckeriet att begära omprövning av redovisningen ändrade inte den bedömningen. Detsamma gällde EU-domstolens dom och konsekvenserna av denna.
När domen meddelades hade så lång tid förflutit från betalningarna och tryckeriets momsredovisning att den inte kunde tillmätas någon betydelse vid bedömningen av om ett inrättande har skett, ansåg hovrätten som sammantaget kom fram till att det enligt principen om ”condictio indebiti” inte fanns någon skyldighet för tryckeriet att betala tillbaka beloppet till bolaget.
Bolagets överklagande avslogs därför.
Tiden kan inte skapa en förväntan
Högsta domstolen konstaterar nu att HD (i NJA 2015 s. 1072) prövat frågan om återbetalningsskyldighet för ett tryckeri när tryckerikunden har betalat ett för högt debiterat mervärdesskattebelopp och där tillämpat läran om ”condictio indebiti”.
HD slog i den domen fast att en leverantör vid en överbetalning av moms varken vid betalningsmottagandet eller senare med fog kan räkna med att kunna behålla betalningen själv eftersom ett befogat inrättande inte kan avse något annat eller mer än att betalningsmottagaren inte själv ska behöva stå för momsutgiften. I de fall en leverantör har återfått ett belopp från staten som svarar mot den för högt fakturerade och redovisade momsen består återkravsrätten för kunden.
Reklambolaget vinner i HD
Till skillnad från vad som normalt är fallet vid en tillämpning av läran om ”condictio indebiti” saknar det enligt HD betydelse att lång tid kan ha gått. Tiden i sig kan enligt HD inte med fog skapa eller förstärka en förväntning hos leverantören om en förbättrad förmögenhetsställning genom att den utgående momsen skulle kunna bli lägre än vad han eller hon har uppburit från kunden och har rätt att behålla.
Leverantören är därför i enlighet med huvudregeln om ”condictio indebiti” återbetalningsskyldig – dock förutsatt att inte andra förhållanden släcker ut den skyldigheten.
Några särskilda förhållanden föreligger enligt HD inte. Tryckeriet är därför återbetalningsskyldigt till bolaget. Tryckeriet förpliktas därmed att betala 75 000 kronor samt ränta till reklambolaget.
