En idag 45-årig tidigare ekonomichef på ett företag åtalades vid Solna tingsrätt för grovt bokföringsbrott. Enligt åklagaren hade mannen under fem års tid bokfört oriktiga kundfordringar på sammanlagt drygt 50 miljoner kronor.
45-åringen uppgav att han i samband med årsbokslut hade gjort tillfälliga ombokningar av beloppen mellan två tillgångskonton för att åstadkomma en så korrekt bokföring som möjligt av utfört arbete som ännu inte fakturerats.
Ville undgå revisorerna
Mannens efterträdare som ekonomichef vittnade istället om att 45-åringen sannolikt hade överfört beloppen från ett kostnadskonto till ett tillgångskonto och därmed gett ett intryck av att företagets resultat var bättre än det egentligen var – för att sedan föra beloppen vidare till ett annat tillgångskonto för att undvika uppmärksamhet från revisorer.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”E2, som efterträdde E1 som ekonomichef i bolaget, har under förhöret i tingsrätten gjort ett mycket kunnigt och vederhäftigt intryck. Han är civilekonom och har mångårig erfarenhet av arbete som revisor och ekonomichef. Tingsrätten har inte funnit någon anledning att ifrågasätta hans trovärdighet eller tillförlitligheten i de uppgifter som han lämnat.”
Ville inte justera gärningsbeskrivning
Gärningsbeskrivningen omfattade dock enligt tingsrätten inte efterträdarens version av händelseförloppet på ett tydligt sätt.
Tingsrätten skrev:
”Tingsrätten och försvaret har under huvudförhandlingen ifrågasatt om det som E2 uppgett när det gäller kostnadsminskningar omfattas av åklagarens gärningsbeskrivning. Åklagaren har förklarat att han anser att så är fallet och har valt att inte justera gärningsbeskrivningen.”
Tingsrätten fortsatte:
”Han har också uppgett att eftersom det som E2 har berättat om under huvudförhandlingen när det gäller kostnadsminskningar framgår av polisförhöret med denne, har E1 haft möjlighet att förbereda sitt försvar även i denna del och därför fått en rättvis rättegång. Försvaret har å sin sida hävdat att E1 inte ’har fått tillfälle att bemöta dessa uppgifter och att tingsrätten därför inte kan lägga E2:s uppgifter i denna del till grund för bedömningen av åtalet.”
Även tingsrätten ansåg att det skulle strida mot rätten till rättvis rättegång enligt Europakonventionen att lägga vittnesmålet till grund för sin bedömning.
Åklagaren överklagade
Dessutom var utredningen bristfällig på flera andra punkter när det gällde bevisningen – oklarheter som enligt tingsrätten fick ”falla tillbaka på åklagaren” som bland annat hade låtit bli att kalla vittnen som skulle ha kunnat styrka åtalet.
Eftersom de åtgärder som 45-åringen själv hade medgivit – men som alltså inte hade motbevisats av åklagaren – inte hade påverkat företagets förlopp, resultat eller ställning friades han helt.
Åklagaren överklagade domen till Svea hovrätt som nu går på samma linje som tingsrätten.
Hovrätten skriver:
”I likhet med tingsrätten finner hovrätten att det i och för sig.inte finns någon anledning att ifrågasätta E2:s lämnade uppgifter. Det är dock en brist i utredningen att de bokningar från kostnadskonton till konto 1792 som E2 har berättat om inte har granskats under förundersökningen. Av förundersökningen framgår inte heller någon annan tydlig förklaring till hur det uppbyggda saldot på konto 1792 egentligen uppkommit. Denna brist går ut över åtalet.”
Mannen frias därför helt även av hovrätten.
