En 21-årig man döms till skyddstillsyn och att betala över två miljoner i skadestånd till SF och Nordisk Film. Filmbolagets agerande att med hänvisning till företagshemligheter inte presentera en bättre utredning kritiseras men Patent- och marknadsdomstolen är ändå beredd att acceptera den.
21-åringen åtalades för upphovsrättsbrott och grovt bokföringsbrott för att ha gjort intrång i SF:s och Nordisk Films upphovsrätt till ett antal filmer som hade gjorts tillgängliga för allmänheten genom överföring via hemsidan maciptv till betalande kunder. 21-åringens agerande hade främst bestått i att han hanterat hemsidan samt kundernas förfrågningar och betalningar.
SF begärde 1 485 000 kronor i ersättning av 21-åringen och Nordisk Film A/S krävde 1 430 000 kronor av honom.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
21-åringen har hanterat hemsidan
Av de bevissäkringar som åberopats framgår, enligt Patent- och marknadsdomstolen, att maciptv har varit en fullt fungerade tjänst under åtalsperioden och att de 22 filmer som ingår i åtalet har varit tillgängliga för envar som abonnerat på tjänsten. Den första bevissäkringen skedde visserligen den 9 september 2019, men redan den 6 september 2019 hade en företrädare för målsägandenas ombud Rättighetsalliansen som vittnat i målet fått tillgång till ett provabonnemang som visade att tjänsten fungerade.
Av dennes vittnesmål har framgått att tjänster som maciptv ofta köper innehållet, det vill säga ”strömmen”, från en central källa och att verksamheten går ut på att bygga en hemsida genom vilken innehållet i strömmen kan vidareförsäljas. Utredningen talar starkt för att även maciptv fungerade på detta sätt och att säljaren av strömmen är den Viking-iptv som förekommer i utredningen.
Sammanfattningsvis anser domstolen i fråga om upphovsbrottet att utredningsläget är sådant att åklagaren bevisat att 21-åringen under åtalstiden har hanterat hemsidan, kundernas förfrågningar och betalningar på ett sådant sätt att han är gärningsman. Dessa förfoganden innebär att mannen har gjort intrång i målsägandebolagens upphovsrätt till de aktuella filmverken.
Måste varit medveten
Han måste ha varit medveten om att det fanns en risk för att han gjorde intrång i målsägandebolagens upphovsrätt genom att göra filmerna tillgängliga för allmänheten mot en avgift som mångfaldigat understeg vad ett legalt abonnemang med samma innehåll kostar. Han har inte gjort något för att kontrollera att det material han köpte (den så kallade strömmen) var legal, det vill säga att det fanns licenser för verksamheten. Han måste därför anses vara likgiltig för att han delade upphovsrättsskyddat material utan tillstånd.
Slutsatsen blir då att han i vart fall begått gärningen med likgiltighetsuppsåt. Han döms också för bokföringsbrott. Straffmätningsvärdet för avseende den samlade brottsligheten bestäms till sex månaders fängelse.
Domstolen nöjer sig dock med skyddstillsyn med samhällstjänst 140 timmar.
Har accepterats av HD
När det gäller nivån på skadeståndet har målsägandebolagen till stöd för sina anspråk åberopat ett sakkunnigutlåtanden av en man som även även hörts i målet. Domstolen skriver: ”Man kan tycka att det borde vara möjligt för målsägandebolagen att presentera en bättre utredning till stöd för kravet på skälig ersättning. Något licensavtal borde ha kunnat göras tillgängligt för domstolen, eller i vart fall en modell som bättre åskådliggjorde hur uträkning av t.ex. katalogvärdet görs. Detta framför allt då det i detta fall inte rört sig om ett obegränsat tillgängliggörande, utan ett sådant till en begränsad krets av personer mot en avgift. Målsägandebolagen har dock uppgett att sådan utredning inte kan presenteras för att det utgör företagshemligheter”.
Den sorts av utredning som nu presenterats har emellertid accepterats av Högsta domstolen i avgörandet NJA 2019 s. 3 ”Dreamfilm”. I det målet begärde SF ersättning med 9,9 miljoner kronor för intrång i upphovsrätten till filmen ”Maria Wern – Drömmen förde dig vilse”. Högsta domstolen tillerkände SF 400 000 kronor i skälig ersättning. Högsta domstolen uppskattade då den skäliga ersättningen bland annat med beaktande av den tid intrånget pågått, när och var filmen gjorts tillgänglig av SF på laglig väg, förekomsten av licensavgifter och vad intäkterna för filmen vid internetbaserad uthyrning uppgått till.
Landar på miljonbelopp
Även om målsägandebolagens utredning således är behäftad med brister är domstolen beredd att acceptera denna som utgörande tillräckligt underlag för uträkning av skälig ersättning. SF och Nordisk Film har därför rätt till 935 000 kronor respektive 880 000 kronor i skälig ersättning med anledning av 21-åringens upphovsrättsintrång.
Totalt döms mannen att betala 1 035 000 respektive 1 085 000 kronor till filmbolagen. (Blendow Lexnova)
