Handläggningen av ett brottmål drog ut fyra år på tiden och innehöll långa perioder av inaktivitet.
Nu kompenseras en av de misstänkta männen i målet eftersom hans rätt till rättegång inom skälig tid inte tillvaratagits.
Mellan slutet av november 2016 och den 17 december 2020 var mannen misstänkt för ett antal brott inom ramen för en förundersökning. Under perioden 30 november–22 december 2016 var han frihetsberövad som misstänkt för stöld och tre fall av häleri i samma förundersökning, men den 17 december 2020 fattade alltså åklagaren beslut att lägga ned förundersökningen avseende dessa brott och de kvarvarande misstankarna i ärendet.
I maj förra året tillerkändes mannen ersättning med anledning av frihetsberövandet och strax efter det vände han sig återigen till Justitiekanslern med en ansökan om skadestånd för ideell skada för att hans rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen inte tillvaratagits. Mannen pekade på att åklagarens avskrivningsbeslut dröjt fyra år från att han delgavs misstanke samt att det sista förhöret med honom hölls i december 2016. Därefter var förundersökningen, såvitt han känner till, inaktiv trots att hans försvarare under år 2018 och 2020 kontaktat åklagaren och efterfrågat anledningen till att handläggningen drog ut på tiden. En normal handläggningstid i ett liknande ärende borde, enligt mannen, inte uppgå till mer än ett år och dröjsmålstiden är därför cirka tre år.
Får 20 000 kronor
Justitiekanslern konstaterar nu att det inte finns något som talar för att utredningen av den misstänkta brottsligheten inte bedrevs skyndsamt när mannen satt frihetsberövad. Dessutom hanterades under handläggningstiden ett stort antal brottsmisstankar, varav vissa ledde till fällande dom. Ärendet har också innefattat omfattande beslag av misstänkt stöldgods som har behövt härledas till olika målsägande och det är, enligt JK, förståeligt att utredningen i den delen varit resurskrävande. Samtidigt var ”en större skyndsamhet påkallad” just eftersom det fanns tvångsmedel i form av beslag – även om mannen aldrig begärde rättens prövning av beslagen.
Sammantaget anser JK att förundersöknignen bedrivits aktivt mellan november 2016 till maj 2017 innan en en period om nära två år följde där få utredningsåtgärder vidtogs. Efter att vissa utredningsåtgärder i december 2018 redovisats till åklagare under våren 2019 följde en ny period av inaktivitet om nära ett och ett halvt år innan åklagaren i november och december 2020 beslutade att häva flertalet beslag och sedan lade ned samtliga misstankar. Den totala handläggningstiden har därför, enligt JK, inneburit att mannens rätt till en rättegång inom skälig tid har åsidosatts.
För detta tillerkänns mannen 20 000 kronor som ska betalas ut av Åklagarmyndigheten mot bakgrund av det ansvar som åvilar åklagaren som förundersökningsledare.
