I ett mål om assistansbedrägerier dömer hovrätten för grova bidragsbrott, i stället för grova bedrägerier, och sätter därför ned fängelsestraffens längd.
Skadestånden för huvudgärningsmännen står fast.
Domen omfattar bland annat tre personer i samma familj som bedrivit näringsverksamhet i ett assistansbolag.
Brottsligheten pågick under åren 2012–2020 och totalt har mer än 40 miljoner kronor utbetalats från Försäkringskassan och Göteborgs stad för fyra brukare. Brotten har, i huvudsak, gått till på det sättet att brukarna har överdrivit sina behov och därigenom vilselett Göteborgs stad eller Försäkringskassan att bevilja dem ersättning för personlig assistans, trots att det inte haft behov av den. Den assistansersättning som sedan betalats ut har i stället använts till huvudmännens levnadskostnader, konsumtion och privata investeringar.
En mindre del har också gått till medgärningsmän och till svarta löner till en del av de personer som uppträtt som assistenter men som utfört andra arbetsuppgifter än sådana som omfattas av rätten till personlig assistans. Dessa personer har i stor utsträckning varit fattiga personer från Balkan och Rumänien, varav en del lockats till Sverige i förhoppning om att få uppehålls- och arbetstillstånd. De har sedan fått arbeta med diverse tjänsteuppgifter för huvudmännen för låga svarta löner plus mat och husrum.
Av de 22 som var åtalade i målet dömdes 14 till fängelse i mellan tio månader till sju år och sex månader i tingsrätten. Fyra dömdes till villkorlig dom och böter och fyra frikänns. De dömda skulle även betala stora belopp i skadestånd till Försäkringskassan och Göteborgs stad.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
14 av 16 döms
Hovrätten för Västra Sverige fastställer att 14 av de 16 tilltalade gjort sig skyldiga till brott. Liksom tingsrätten anser hovrätten att de fyra brukare som målet rör inte haft behov av personlig assistans och att brotten har begåtts uppsåtligen. Domen omfattar dels tre personer i samma familj som bedrivit näringsverksamhet i ett assistansbolag, dels medlemmar i en familj där makarna begått brott tillsammans med två av huvudmännen i assistansbolaget, dels ett antal assistenter som påstås ha utfört assistansarbete åt brukarna.
När det gäller frågan om det är bestämmelserna i bidragsbrottslagen eller bedrägeribestämmelserna i brottsbalken som ska tillämpas i målet gör hovrätten följande bedömning: Om det går att döma för båda brotten, har bestämmelserna om bidragsbrott företräde framför bedrägeribestämmelserna enligt grundsatsen lex specialis.
Hovrätten konstaterar att avsikten vid bidragsbrottslagens tillkomst synes ha varit att ersättning för personlig assistans – även i de fall den assistansberättigade anvisat ett assistansbolag som mottagare av utbetalningen – skulle omfattas av lagens bestämmelser. I praxis har också fall där utbetalningar som skett till andra än den ersättningsberättigade bedömts som bidragsbrott.
Varje rapport ett bidragsbrott
Hovrätten vill i det sammanhanget också framhålla att straffskalan för grovt bedrägeri var strängare vid bidragsbrottslagens tillkomst, jämfört med den för grovt bidragsbrott. Hovrätten anser vid en samlad bedömning att bidragsbrottslagen är tillämplig i sin lydelse såväl före som efter den 1 januari 2020 och att assistansersättningen har utbetalats till brukarna med det tillägget, som åklagaren också har gjort i gärningsbeskrivningarna, att brukarna anvisat assistansbolaget som mottagare av betalningarna. Detta innebär att om åklagaren vinner bifall i de delar som åtalet gäller assistansersättning ska gärningarna bedömas som bidragsbrott.
Som tingsrätten har redogjort för ska varje inkommen tidrapport med tillhörande räkning eller faktura bedömas som ett bidragsbrott.
Vid bedömningen av om ett bidragsbrott är grovt ska särskilt beaktas om brottet rört betydande belopp, om den som begått brottet har använt falska handlingar, eller om gärningen ingått i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning.
Hovrätten dömer för grova bidragsbrott, i stället för grova bedrägerier, och sätter ned fängelsestraffens längd.
Huvudgärningsmännen döms till fängelse mellan tre år och fem år, medan flera av assistenterna döms till fängelse ett år. För två personer fastställer hovrätten tingsrättens frikännande dom och en person frikänns helt av hovrätten på grund av preskription. (Blendow Lexnova)
