Två män hamnade sommaren 2015 i handgemäng i en park i Stockholmsområdet. Bråket slutade med att en av männen, som idag är 38 år gammal, högg den andre mannen i bröstet med kniv för att sedan lämna platsen.
Den knivskurne mannen fördes till sjukhus men dog kort efter ankomsten till följd av kärlskador och inre blödning.
Uppenbart oförsvarligt
38-åringen ansåg sig ha handlat i nödvärn men utredningen visade enligt Solna tingsrätt att det i själva verket var den andre mannen som hade haft nödvärnsrätt när han försökt freda sig med ett knytnävslag mot 38-åringen.
Det efterföljande knivhugget skulle under alla omständigheter anses som ”uppenbart oförsvarligt” och skulle därför inte ha varit straffritt – även om 38-åringen hade haft nödvärnsrätt, konstaterade tingsrätten.
Mannen dömdes för mord till tolv års fängelse. Skälet till att straffet inte blev högre var bland annat att det hade rört sig om ett snabbt händelseförlopp och att inga försvårande omständigheter förelåg.
Domen överklagades till Svea hovrätt som dock gjorde en helt annan bedömning och skärpte straffet till 16 års fängelse. Hovrätten ansåg inte – i motsats till tingsrätten – att händelseförloppet kunde beskrivas som hastigt utan att det i stället hade handlat om ”en inte helt kortvarig” konfrontation där 38-åringen hade varit drivande och den part som orsakat att våld hade använts och sedan eskalerat.
Hovrätten hänvisade till lagändringen
Hovrätten slog fast att det rörde sig om ett mordfall där det varken fanns försvårande eller förmildrande omständigheter. Domstolen bestämde påföljden till 16 års fängelse och hänvisade till de så kallade motivuttalanden som hade gjorts i samband med lagändringen 2014 om skärpta påföljder för mord. Där anges att utgångspunkten vid mord ska vara 16 års fängelse.
Domen överklagades till Högsta domstolen som nu konstaterar att det i och för sig har handlat om ett förhållandevis snabbt händelseförlopp där det dödliga våldet har varit mycket kortvarigt. 38-åringen har också dömts för att ha begått gärningen med så kallat likgiltighetsuppsåt och alltså inte haft en direkt avsikt att döda.
Knivvåldet får samtidigt – åtminstone delvis – anses vara resultatet av att 38-åringen strax dessförinnan slagits till marken och därför har haft svårt att kontrollera sitt handlande. Att ha svårt att kontrollera sitt handlande i ett händelseförlopp som man själv har utlöst kan dock bara ”i begränsad mån” påverka bedömningen av gärningen, fortsätter HD, som inte anser att en rubricering som dråp är möjlig.
Lagändringen underkänns
HD har tidigare underkänt den lagändring som genomfördes 1 juli 2014 i syfte att skärpa påföljderna för mord. HD slog tidigare i år – i rättsfallet ”Mordstraffskalan” som HD själv benämner målet – fast att lagändringen stred mot den så kallade legalitetsprincipen bland annat eftersom det som stod i förarbetena till lagen inte framgick tydligt i själva lagtexten.
HD slog därmed fast att de påföljdsprinciper som gällde dessförinnan – och som kommit till uttryck HD:s avgörande i NJA 2013 s. 376 – fortfarande gäller. Utgångspunkten vid mord är då 14 års fängelse och 16 år ska bara dömas ut när omständigheterna sammantagna tydligt talar för ett högre straff.
De omständigheter som bara kunnat beaktas i begränsad mån när det gäller rubriceringen gör enligt HD att omständigheterna i någon mån talar för ett lägre straff. Påföljden ska också, i enlighet med straffvärdet, bestämmas till tolv års fängelse, anser HD.
