Svea hovrätt fastställer tingsrättens dom och frikänner en tidigare anställd vid Kungliga Myntkabinettet som stått åtalad för grovt häleri.
Hovrätten anser, i likhet med tingsrätten, att mannens invändning om preskription inte har motbevisats av åklagaren.
Det var i samband med stora inventeringar på Kungliga Myntkabinettet som genomfördes mellan åren 2012-2017 som det upptäcktes att ett stort antal föremål saknades från samlingarna. Polisanmälningar kom då att göras avseende ett stort antal godpunkter, av vilket det mesta var mynt, och en utredning inleddes.
Den man som sedan kom att åtalas misstänkt för grovt häleri arbetade på Kungliga Myntkabinettet mellan 2004– 2007 och misstankarna uppstod när det visade att han lämnat in ett specifikt mynt till en auktionsfirma. Åtalet kom sedan att röra sex fall av grovt häleri avseende mynt som mannen sålt på olika auktioner. Enligt åklagaren påstods mynten vara stulna från hans tidigare arbetsplats.
Mannen har konsekvent nekat till anklagelserna som riktats mot honom och, bland annat, anfört att ärvt vissa mynt av sin morfar samt att det inte varit bevisat att den aktuella typen av mynt funnits hos Kungliga Myntkabinettet då det varit sådan oordning att inga säkra slutsatser om vad som funnits i samlingarna har kunnat dras. Han har också invänt att samtliga åtalspunkter skulle vara preskriberade då han haft samtliga mynt i sin besittning före december 2008.
Brott preskriberade
Stockholms tingsrätt konstaterade i sin dom att det genom de inventerande personernas uppgifter och målets skriftliga bevisningen fick anses klarlagt att mynt av de slag som angett i åtalet saknades i de aktuella samlingarna. Gällande ett antal åtalspunkter stod det också klart att den åtalade mannen hade befattat sig med mynt av samma slag som de i åtalet angivna mynten. Gällande en annan åtalspunkt ansåg tingsrätten det dock inte klarlagt att så hade skett – varför denna åtalspunkten ogillades redan på den grunden.
När det gällde frågan om preskription konstaterade tingsrätten att åklagaren inte motbevisat mannens preskriptionsinvändning och ansåg inte heller att det förelåg särskilda skäl eller ”särpräglade omständigheter” som skulle medföra att det skulle göras ett undantag från huvudregeln om hur preskriptionstiden ska beräknas – och åtalet ogillades därför. Kabinettets skadeståndsyrkanden avslogs också helt.
Åklagaren har inte motbevisat preskription
Idag har Svea hovrätt, i likhet med tingsrätten, funnit att preskriptionstiden ska räknas från den första handling som utgör ett fullbordat häleri samt att senare åtgärder med mynten inte inverkar på preskriptionstiden. Åtalet har därför ogillats och tingsrättens dom fastställts.
Det gäller även kabinettets skadeståndsyrkanden samt deras talan om bättre rätt till ett antal mynt.
– Det som har varit avgörande för utgången i brottmålsdelen är frågan om preskription, närmare bestämt från vilken tidpunkt preskriptionstiden för hälerier likt de här påstådda ska räknas. Hovrätten har bedömt denna fråga med utgångspunkt i två rättsfall från Högsta domstolen. Enligt hovrätten medför Högsta domstolens praxis att samtliga påstådda gärningar ska anses preskriberade, säger Hans Cappelen-Smith, hovrättsråd tillika vice ordförande på avdelning i ett pressmeddelande.
