I maj 2014 anmälde Institutet för Juridik och Internet, IJI, att man hade förvärvat en enskild persons anspråk mot en ideell förening i ett mål om kränkningsersättning. Mannen hade i ett inlägg på föreningens blogg pekats ut som nazist.
IJI begärde att få träda in i rättegången och ta över mannens talan mot föreningen och begärde därmed att föreningen skulle betala 5 000 kronor i kränkningsersättning till IJI.
Föreningen motsatte sig överlåtelsen.
Fick inte överlåtas
Helsingborgs tingsrätt ställde sig frågan om ännu inte fastställda anspråk på kränkningsersättning verkligen borde kunna få överlåtas till någon annan och kom fram till att så inte borde få ske. IJI hade därmed enligt tingsrätten inte rätt att överta mannens eventuella fordran med bindande verkan för föreningen.
Domen överklagades till Hovrätten över Skåne och Blekinge.
Hovrätten slog fast att samma skäl som motiverar att ideella ersättningar inte kan tas i anspråk för utmätning innan de betalats ut också gäller när det handlar om en frivillig överlåtelse av en inte fastställd fordran på sådan ersättning.
HD meddelar prövningstillstånd
Samma bedömning har lagstiftaren enligt hovrätten gjort även när det gäller exempelvis brottsskadeersättning – en ersättningstyp som i ”mycket hög grad” liknar kränkningsersättningen.
En fordran på kränkningsersättning borde därför inte vara möjlig att överlåta innan den fastställts, ansåg hovrätten som därmed slog fast att IJI inte hade rätt att förvärva mannens eventuella fordran med bindande verkan för föreningen.
IJI överklagade domen till Högsta domstolen som nu har beslutat att pröva frågan.
”Inget överlåtelseförbud”
I sitt överklagande argumenterar IJI bland annat utifrån det faktum att det inte finns något uttryckligt överlåtelseförbud för den här typen av potentiella fordringar i lagen. Institutet skriver i sitt överklagande:
”Avtalsfriheten är en viktig princip i en marknadsekonomi och generellt sett kan fordringar överlåtas. 6 kap. 3 § skadeståndslagen ger vid handen att rätten till ideellt skadestånd kan vara föremål för arv. Det finns inga skäl att göra någon annan bedömning i fråga om universalsuccession som i fråga om vanlig cession.”
”Som framgår av Jakob Heidbrinks (docent vid Göteborgsuniversitet) utlåtande är inte de övriga andra ersättningstyper som underrätterna nämner, jämförliga med kränkningsersättning på ett sådant sätt att det bör råda något ’analogt’ överlåtelseförbud i fråga om rätten till kränkningsersättning. Tvärtom kan ett e contrario-slut göras utifrån det faktum att det saknas överlåtelseförbud avseende ideella fordringar.”
