Kammarrätten nekar en kvinna med en neuropsykiatrisk diagnos och flera psykiatriska diagnoser sjukersättning med anledning av att hon med hjälp av ytterligare medicinska rehabiliteringsåtgärder bedöms kunna återfå arbetsförmåga.
Försäkringskassan beslutade den 8 juli 2019 att inte ändra det tidigare beslutet att avslå en 47-årig kvinnas ansökan om sjukersättning.
Två avskedandedomar som förtjänar eftertanke
Kan anställdas privatekonomiska situation utgöra sakliga skäl för uppsägning, utgör en slagning på sitt barns far i kundhanteringssystemet ett förtroendeförbrukande agerande oavsett syfte – och vad innebär egentligen ett positivt resultat på drogtest? Tommy Iseskog ger sin syn på två färska avgöranden från Arbetsdomstolen, som kan kräva viss eftertanke för att inte missförstås eller övertolkas.
Bestämmelserna vid sjukförsäkring
47-åringen överklagade till Förvaltningsrätten i Växjö och yrkade att hon skulle beviljas hel sjukersättning från februari 2019. Hon anförde att hon hade varit sjukskriven i tio års tid och det framgick tydligt av de inlämnade läkarintygen att hennes psykiatriska problematik gjorde att hon saknade arbetsförmåga även i anpassade arbeten. Ingen form av anpassning skulle möjliggöra arbete med anledning av hennes komplexa problematik.
En försäkrad har rätt till sjukersättning om dennes arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel på̊ grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan.
Det krävs även att ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering inte bedöms kunna medföra att arbetsförmågan återgår eller förbättras. Det är inte nödvändigt att rehabiliteringsåtgärder faktiskt har vidtagits utan det är tillräckligt att sådana åtgärder bedöms som sannolikt utsiktslösa.
Neuropsykriatrisk diagnos
Av det medicinska underlaget framgick att 47-åringen hade en neuropsykiatrisk diagnos och flera psykiatriska diagnoser utöver det, vilket gjorde att hon hade en komplex problematik. Hon hade även ett missbruk i tidig remission. Hon genomgick under åren flertalet försök med medicinsk rehabilitering. Av en komplettering utfärdad den 15 maj 2019 framgick att hon inte längre medicinerades mot abstinens. Hon var beviljad insatser i form av boendestöd, färdtjänst och stödjande samtal.
Förvaltningsrätten fann att kvinnan hade stadigvarande funktionsnedsättningar som medförde omfattande aktivitetsbegränsningar. Vid tidpunkten för omprövningsbegäran i maj 2019 berodde inte kvinnans kognitiva besvär längre på medicinering eller abstinens, utan bottnade i hennes psykiatriska diagnoser. Beaktat att hon var medicinskt färdigbehandlad kunde hon inte möta arbetslivets krav. Hon hade därmed gjort sannolikt att hon inte klarade av ett förvärvsarbete på̊ arbetsmarknaden. Överklagandet bifölls därför.
Överklagade till Kammarrätten
Försäkringskassan överklagade till Kammarrätten i Jönköping och yrkade att förvaltningsrättens dom skulle upphävas och att beslutet den 8 juli 2019 skulle fastställas. Till stöd anfördes att det medicinska underlaget inte gav stöd för att rehabiliteringsåtgärderna var uttömda. Det var omöjligt att göra en prognos över hur 47-åringens aktivitetsförmåga kunde komma att utvecklas.
Kammarrätten noterar att det av utredningen inte kan utläsas annat än att ytterligare medicinska rehabiliteringsåtgärder kan leda till att kvinnan återfår arbetsförmåga. Det har vidare inte framkommit att hon har genomfört arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder. Mot denna bakgrund anser kammarrätten, till skillnad från förvaltningsrätten, att 47-åringen inte har gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan var stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel från och med maj 2019. Överklagandet ska därmed bifallas. (Blendow lexnova)
