Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden har granskat tvångsmedelsärenden vid åklagarkamrarna i Östersund och Uddevalla.
Nämnden har uppmärksammat två brottmål där man väckt åtal utan att de åtalade ens har informerats om att de har varit föremål för hemlig tvångsmedelsanvändning.
Nämnden skriver i sitt beslut:
”Enligt nämndens uppfattning har den misstänkte en ovillkorlig rätt att få ta del av uppgiften om att ett hemligt tvångsmedel använts under utredningen av den gärning för vilken åtal väckts. Detta gäller även om uppgifterna från det hemliga tvångsmedlet inte åberopas av åklagaren.”
Detaljer kan hållas hemliga
Nämnden konstaterar också att det finns en skyldighet att anteckna vilka tvångsmedel som används under förundersökningen. Däremot kan specifika detaljer om tvångsåtgärden enligt nämnden hållas hemliga för den misstänkte.
Även i utredningar som inletts på grund av så kallad ”överskottsinformation” från användning av hemligt tvångsmedel i annan förundersökning har den misstänkte rätt att före åtal få del av de ”omständigheter” som kommit fram vid tvångsmedelsanvändningen.
Däremot har den misstänkte inte någon ”ovillkorlig rätt” till insyn i uppgifterna om utredningen inte har lett till åtal.
”Åklagarnas handläggning inte rättsenlig”
I de två granskade brottmålen hade sammanlagt tre personer åtalats men i förundersökningsprotokollet hade man inte tagit in några uppgifter om att de hade varit föremål för användning av hemliga tvångsmedel.
Enligt nämndens uppfattning ”är åklagarnas handläggning i denna del inte rättsenlig”.
I det ena fallet, som handlade om grovt bedrägeri hade åklagare beslutat att både skjuta upp och sedan helt låta bli att informera för den åtalade om att polisen både hade avlyssnat samtal och övervakat mobiltelefoner.
Personen dömdes bland annat för grovt bedrägeri men fick alltså aldrig veta att han hade varit avlyssnad och övervakad.
I det andra fallet, som handlade om narkotikabrott, åtalades och dömdes två personer. Åklagaren hade efter det att domen hade meddelats beslutat att skjuta upp att informera dem om att deras mobiler hade varit övervakade.
Åklagaren hade sedan bestämt att den ene av de dömda personerna skulle informeras med inte den andre.
”Betänkligt” och ”med förvåning”
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden skriver i sitt beslut att man har ”viss förståelse för att frågan om underrättelser till de misstänkta togs upp till prövning i så sent skede som efter att åtal väckts respektive dom meddelats”.
Men varför åklagarna har valt att göra så har inte gått att utreda.
Nämnden skriver i sitt beslut:
”Det är givetvis betänkligt att två personer inte ens efter meddelad dom underrättats om att hemligt tvångsmedel använts under förundersökningen som föregick beslutet om åtal och efterföljande rättegång.”
”Även den som efter som domen underrättades om tvångsmedelsanvändningen har emellertid mycket begränsade möjligheter att ta till vara sin rätt, i vart fall när domen vunnit laga kraft. I det läget torde dessutom materialet från tvångsmedelsanvändningen vara förstört.”
Nämnden noterar slutligen ”med förvåning” att prövningen av information till de två personer som dömdes i samma narkotikamål ”utföll olika trots att förhållandena i övrigt synes ha varit lika”.
