Tingsrätten och hovrätten är överens. En arrestvakt döms för misshandel efter en hård knuff mot ett plexiglas och kort därefter en örfil mot en frihetsberövad man.
En man togs till arresten efter en trafikolycka. Väl där konstaterades det att mannen var berusad. Under den tid som mannen befann sig i arresten fanns två poliser och två arrestvakter på plats.
En av arrestvakterna har nu dömts för misshandel mot mannen som omhändertagits i arresten. Det huvudsakliga beviset för åklagarens påstående är filmen från en övervakningskamera som fanns i det rum mannen befann sig i. På filmen syns att mannen förs in i rummet och sätts på en bänk. Han har handfängsel på sig. Två poliser är närvarande och två arrestvakter ansluter. En av arrestvakterna är den nu dömde arrestvakten.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
En hård knuff
En hel del ordväxlingar förekommer med ett förhöjt tonläge. Vid något tillfälle reser sig den intagne mannen upp och vänder handfängsel mot polisen. Han får en tillsägelse att sätta sig ned igen. Han reser sig senare på nytt och då går arrestvakten fram till honom och knuffar ned honom på bänken. Enligt domen framgår det att knuffen är förhållandevis hård. Arrestvakten håller sedan mannen mot bänken och trycker sedan mannen, kraftigt, mot ett plexiglas som finns vid bänkens hörn och håller honom där. Efter en stund släpper han och backar något steg.
Den andre arrestvakten går då också fram till den frihetsberövade samtidigt som den nu dömde arrestvakten gör en snabb rörelse med handen mot mannens huvud som gör att huvudet hamnar i rörelse. Enligt tingsrätten framgår det av filmen att arrestvakten utdelar ett förhållandevis hårt slag mot mannens huvud i detta skede.
Reflexartat slag mot huvudet
Tingsrätten skriver att även om det inte varit arrestvaktens avsikt att skada mannen eller göra honom illa, och även om arrestvakten haft till syfte att upprätta ordningen så måste han ha förstått att hans agerande skulle orsaka mannen smärta och ömhet. Arrestvakten har uppgett att hans agerande med handen mot mannens huvud i slutskedet var reflexartat.
Tingsrätten skriver att det inte handlat om en rörelse utanför arrestvaktens kontroll, utan han har siktat mot huvudet med sin hand. Arrestvakten har alltså haft uppsåt i förhållande till hela gärningen.
Nödvärn eller laga befogenhet
Arrestvakten har vidare invänt att han har haft rätt att agera som han gjorde på grund av nödvärn eller laga befogenhet.
Arrestvakten har berättat att det var kaosartat vid tillfället, på ett sätt som inte framgår av filmen, framför allt eftersom den saknar ljud. Han har berättat att den intagne mannen skrek, sa fula ord, och uttalade ett flertal hot. Mannen utmanade vakterna och poliserna genom att säga att de skulle ta av handfängslen och att de då skulle få se.
Tingsrätten konstaterar att filmen inte på något sätt motsäger arrestvaktens uppgifter men även om så varit fallet har det emellertid inte ursäktat arrestvaktens agerande.
”Arrestvakter arbetar med att omhänderta personer, som ofta befinner sig i ett upprört eller påverkat tillstånd. De måste vara förberedda på detta och ska inte låta sig påverkas eller provoceras”.
Inte försvarlig
Vidare skriver tingsrätten att arrestvaktens agerande inte kan under några förhållanden ha varit försvarligt på grund av att den intagne var verbalt hotfull. Att mannen varit verbal gör därför inte att arrestvaktens våld varit försvarligt för att upprätthålla ordningen eller att det annars kan ursäktas.
Arrestvakten har berättat att han förde undan mannens ansikte då han såg att han tänkte spotta på honom. Han såg det genom att mannen vände på huvudet och att han samlade saliv i munnen.
På detta svarar tingsrätten att om det var på detta sätt så får det anses varit fråga om ett överhängande brottsligt angrepp och då hade arrestvakten rätt till nödvärn. Men tingsrätten anser dock att arrestvakten slagit den frihetsberövade förhållandevis hårt i huvudet som var uppenbart oförsvarligt. Betydligt lindrigare åtgärder, som att exempelvis backa undan, hade kunnat tillämpas.
Tingsrätten skriver att arrestvakten har alltså varken på grund av laga befogenhet eller på grund av nödvärn haft rätt att agera som han gjorde. Enligt tingsrätten är det också uteslutet att han i någon del uppfattat att situationen var sådan att han hade rätt att agera med det våld som han gjorde. Han ska därför dömas för gärningen. Med beaktande av det våld som utövats, samt med hänsyn till att det utövats av en arrestvakt mot en person som var frihetsberövad och handfängslad ska gärningen bedömas som misshandel av normalgraden.
Blir av med jobbet
Vid bedömningen av påföljd har tingsrätten beaktat att arrestvaktens arbetsgivare uppgett att han med all säkerhet kommer att bli av med sin anställning om han döms för misshandel. Det har också framkommit att arrestvakten har fått övergå i annan tjänst sedan händelsen och att hans lön halverats av detta.
Påföljden bestäms till villkorlig dom. Arrestvakten ska även betala skadestånd till den frihetsberövade mannen om 7 000 kronor för kränkningen.
Hovrätten fastställer tingsrätten dom.
I hovrätten har ytterligare vittnesförhör hållits med arrestvakten samt två av hans kollegor dels stationsbefälet som arbetade vid det aktuella tillfället.
Kollegans berättelse styrker åklagarens beskrivning
Hon har berättat att hon hörde skrik från arresten ända ut i korridoren. Hon gick in i arresten. Hon såg arrestvakten när han höll ner målsäganden som var ”jättevåldsam”. Hon tyckte det såg ut som att arrestvakten gav målsäganden en örfil. Efter händelsen har arrestvakten berättat för henne att målsäganden började spotta mot honom och att han därför styrde undan ansiktet på denne.
Hovrätten instämmer i vad tingsrätten anfört om att arrestvakten varken på grund av nödvärn eller laga befogenhet hade rätt att agera som han gjorde. Åtalet för misshandel är därmed styrkt.
”Hovrätten gör inte några andra bedömningar än de tingsrätten har gjort i frågorna om brottsrubricering, påföljd och skadestånd. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras i någon del”, skriver hovrätten i domen.
