Riksåklagaren Petra Lundh bestrider ändring av hovrättens fällande domar i Allra-målet. Det skriver hon i en svarsskrivelse till Högsta domstolen. Hon uppger att hovrätten har dömt utifrån åklagarens gärningsbeskrivning och att försvaret därför haft fullgoda möjligheter att förbereda sitt försvar.
”Frågan om skada kan knappast ha innefattat några för klagandena överraskande moment”, skriver Petra Lundh.
Det var i slutet av juli som Svea hovrätt fällde samtliga åtalade i Allra-målet för olika former av ekonomisk brottslighet. Det rör sig om händelser under 2012 då Allra köpte in värdepapper via bolaget Oak Capital till, vad åklagaren har påstått, ett för högt pris. Prislappen ska i sin tur ha lett till att några av de tilltalade kunnat tillskansa sig över 100 miljoner kronor av pensionsspararnas pengar.
I motsats till Stockholms tingsrätt, som frikände samtliga, ansåg hovrätten det styrkt att det fanns ett samband mellan warrantaffärerna och aktieköpen och att warrantaffärerna gjorts i syfte att möjliggöra en utbetalning till Oak Capital och aktieköpet till överpris från Allras företrädare. Enligt hovrätten fanns inget legitimt syfte med den aktuella affärerna, utan de åtalades avsikt har istället varit att berika Allras och Oak Capitals VD och vice VD.
Enligt hovrätten hade ”samtliga åtalade varit införstådda med upplägget, brottsplanen, och alla varit aktiva i genomförandet och väsentliga för att realisera planen”. De dömdes därför till fleråriga fängelsestraff och förpliktades att betala ett stort skadestånd till Pensionsmyndigheten.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Överklagade och påstod att jäv förelegat
Sedan den fällande domen har tre av fyra åtalade suttit häktade och arbetat fram sina överklaganden till Högsta domstolen där man, bland annat, pekat på ”förbiseenden” och ”misstag” från hovrättens sida. Kritik har också riktats mot hanteringen av Pensionsmyndighetens expertvittnen.
Efter att överklagandena lämnats in till Högsta domstolen inkom Allras tidigare VD, Alexander Ernstbergers advokat dessutom med uppgifter om att hovrättens ledamöter skulle ha varit jäviga.
Advokaten hävdade att han fått uppgifter från en ”hemlig källa” som gav vid handen att representanter för Finansdepartementet skulle tagit personliga kontakter med hovrättens ledamöter i syfte att påverka hovrättens dom.
”Finns inte skäl att meddela PT”
I början av december kom Högsta domstolen att fatta beslut om att inhämta yttrande från Riksåklagaren och Pensionsmyndigheten innan man tar ställning till frågan om prövningstillstånd. Nu har RÅ inkommit med sitt yttrande.
Riksåklagaren Petra Lundh skriver i en svarsskrivelse till HD att hon bestrider ändring av hovrättens dom.
”Enligt min mening finns det inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet”, skriver hon.
Riksåklagaren Petra Lundh svarar på vad de dömda Allra-topparna har uppgett i sina överklagandeskrifter om hovrättens prövning av frågan om skada eller risk for skada for fondandelsägarna, pensionsspararna eller fondbolaget. Hon skriver att det inte finns skäl för Högsta domstolen att meddela extraordinär dispens.
Hon poängterar att hon inte kommer att kommentera den nya bevisning som försvaret åberopat i Högsta domstolen då denna bedöms ligga utanför det som Högsta domstolen angett att svaret ska avse. Frågan om jäv svarar hon således inte på.
Petra Lundh skriver att hovrätten inte har dömt utöver gärningspåståendet och att hovrättens handläggning inte kan anses strida mot den kontradiktoriska rättsskipningens princip.
”Det finns därför inte skäl att meddela extraordinär dispens”, skriver hon.
Hovrätten hade inte skäl att pröva klagandenas invändning
Bland annat hänvisar Petra Lundh till en del i hovrättens dom som rör en omdiskuterad fråga. Nämligen om det var nödvändigt för SFS-fonderna att betala ersättning till Oak för att köpa warranerna. Här hänvisas till vad hovrätten redan funnit utrett om överenskommelsen som Alexander Ernstberger och David Persson Rothman gjort med företrädare for Oak vilken innebar att Oak fick förmedla warrantaffärerna mot att de förra fick sälja aktier i Supero, vilket fordrade att betydande belopp frigjordes från SFS-fondernaa och överfördes till Oak. Detta betecknade hovrätten som en brottsplan. Redan motivbilden för warrantaffärerna innebar enligt hovrätten att affärerna inte var legitima och att någon ersättning inte skulle ha betalats till Oak från fonderna.
Hovrätten fann att redan motivbilden för warrantaffärerna innebar att affärerna inte var legitima och att någon ersättning inte skulle ha betalats till Oak från fonderna.
Hovrätten går ändå vidare och prövar bevisningen angående vilken marknadspraxis som rådde och skäligheten i Oaks ersättning. Denna bevisprövning utmynnar i att SFS inte hade behövt anlita Oak för att genomföra affären. SFS hade kunnat genomföra affären direkt från bank.
Fondema köpte warranter for totalt 60 miljoner dollar. Värdet på dessa var omedelbart efter köpet cirka 36,4 miljoner dollar. Detta innebär att pensionsfondernas formögenhetsställning försämrats med cirka 23,6 miljoner dollar, cirka 170 miljoner kronor.
Riksåklagaren, som inhämtat yttrande från Ekobrottsmyndighetens Thomas Herz, skriver att det vid detta förhållande inte har funnits skäl för hovrätten att närmare redovisa och pröva klagandenas invändning om att warranterna inte köpts till ett högre pris än vad som hade behövt betalas i ett annat hypotetiskt scenario för precis samma typ av warranter. Rådande priser och marginaler på marknaden har saknat betydelse för hovrättens bedömning av frågan om skada eller risk för skada.
Skada redan när fonderna betalade för warranterna
Vidare skriver RÅ att skadan var redan ett faktum när pengarna betalades ut från fonderna. Det förhållandet att warranterna senare såldes med vinst angavs i domen inte påverka den straffrättsliga bedömningen, eftersom brottet fullbordas redan när det föreligger beaktansvärd fara för slutlig förlust. Att värdepapperna senare steg i värde var inte givet och annullerar inte skadan. Skadan uppgår enligt hovrätten till drygt 170 miljoner kronor.
”Jag kan inte se annat än att hovrättens prövning i denna del överensstämmer med gällande rätt”, skriver Petra Lundh.
Hon delar Ekobrottsmyndighetens uppfattning att hovrätten har dömt inom de ramar som anges i gärningsbeskrivningen och prövat påståendet om skada utifrån hur åklagaren lagt upp sin talan i hovrätten.
”Vid detta förhållande måste klagandena anses ha haft fullgoda möjligheter att förbereda och utföra sitt försvar. Vidare kan hovrättens bedömning av frågan om skada knappast ha innefattat några för klagandena överraskande moment”, skriver Petra Lundh.
Pensionsmyndighetens svarsskrivelse
Även Pensionsmyndigheten har inkommit med en skrivelse.
Pensionsmyndigheten skriver att hovrätten – helt – korrekt har prövat frågan om det alls var nödvändigt att betala ersättning till Oak för att få köpa warranterna.
Pensionsmyndigheten lyfter även om att försvaret bland annat har anfört att hovrätten inte tagit ställning till vem som drabbats av skada. Detta är inte riktigt, skriver Pensionsmyndigheten och menar att det är hovrätten kommit fram till att förtroendemannaskap har förelegat i förhållande till fondandelsägarna, pensionsspararna och fondbolaget.
Pensionsmyndigheten radar upp en rad andra påståenden från försvaret om att hovrätten inte prövat deras invändningar, vilket myndigheten inte håller med om.
”Att klaganden inte delar hovrättens bedömning av handlingen innebär inte att hovrätten inte prövat den”, skriver Pensionsmyndigheten
