2014 års människohandelsutredning har lämnat över sitt slutbetänkandet ”Ett starkt straffrättsligt skydd mot människohandel och annat utnyttjande av utsatta personer”.
Särskild utredare har varit chefsrådmannen Nils Cederstierna.
Utredaren framhåller att ”brottet är komplicerat lagtekniskt” och att det krävs ett antal saker för att åklagare ska kunna få en fällande dom.
Åklagaren måste kunna styrka ”brottets tre grundkomponenter” som kan handla om olaga tvång eller vilseledande tillsammans med en så kallad traffickingåtgärd – och att det finns ett samband som går att visa.
Särskilda åklagare
Brottet människohandel finns i den svenska brottsbalken sedan 15 år tillbaka och bygger i stor utsträckning på internationella konventioner.
– Det finns redan idag en ganska stor specialisering hos polis och åklagare men vi tror att man ska ta ytterligare steg där, säger Nils Cederstierna.
Utredningen föreslår därför att särskilda åklagare ska ”hantera alla former av människohandel och därtill relaterad brottslighet”.
Inga åtal för brott mot barn
När det gäller Åklagarmyndighetens arbete med människohandelsärenden konstaterar han i utredningen att det under år 2011-2015 har inkommit 366 brottsmisstankar om människohandel till myndigheten men att endast 40 av dem har lett till åtal och dom.
Man konstaterar också att att över 80 procent av förundersökningarna som rör brottsmisstankar om människohandel har lagts ned eller avförts av andra anledningar.
Man noterar särskilt att inga åtal om människohandel med barn har väckts mellan år 2012–2015.
Utredningen skriver att ”enligt deras uppfattning en tydlig bild av Åklagarmyndighetens hantering av ärendena”.
Två nya brott i brottsbalken
Som komplement till människohandelsbrottet föreslås även två nya brott i brottsbalken. Det första, ”utnyttjande av annans nödläge” handlar om att man till exempel utnyttjar en person för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller tiggeri.
Det andra brottet ska kallas ”otillbörligt ekonomiskt utnyttjande av annan” och kan gälla till exempel gärningspersoner som tar betalt för något som egentligen är gratis, till exempel ett utrymme på en offentlig plats.
