Tingsrätten valde att fria en kvinna som under ett dygn ringt cirka 600 samtal till sin expojkvän, med motivering att hon måste ha befunnit sig i psykisk obalans eftersom hennes barn nyss omhändertagits. Hovrätten gör en annan bedömning och anser att kvinnan haft uppsåt mot bakgrund av att hon flera gånger ombads att sluta ringa.
En 29-årig kvinna åtalades för ofredande vid Västmanlands tingsrätt efter att ha ringt ett stort antal samtal till sin expojkvän en natt i oktober 2020.
Kvinnan och expojkvännen lärde känna varandra vintern 2015 och inledde då ett förhållande som kom att bli turbulent. I juli 2019 tog parets förhållande slut. Uppbrottet följdes av polis- och orosanmälningar mellan paret, vilket resulterade i att deras barn omhändertogs av socialförvaltningen den 6 oktober 2020.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Cirka 600 samtal
I samband med omhändertagandet ringde 29-åringen uppskattningsvis 600 telefonsamtal till expojkvännen, varav ungefär 200 under natten. Expojkvännen besvarade ungefär tre av samtalen och uppmanade då 29-åringen att sluta ringa. Därefter blockerade han kvinnans nummer, men hon började då ringa från en annan telefon.
Kvinnan vidgick de faktiska omständigheterna men förklarade att hon kände att hon hade ”förlorat allt” när socialförvaltningen tog barnen. Hon ”ville veta mer om proceduren” kring omhändertagandet och ringde i det syftet till expojkvännen. Samma natt som hon ringde samtalen besökte hon även psykakuten. Hon mådde så dåligt att hon inte tänkte på att det fanns en risk att expojkvännen skulle känna sig störd.
Tingsrätten frikände kvinnan. Domstolen angav att agerandet visserligen inneburit en kännbar fridskränkning för expojkvännen. Men uppenbarligen berodde på att 29-åringen mådde väldigt dåligt till följd av att barnen precis omhändertagits. Det kunde enligt tingsrättens mening därför inte uteslutas att kvinnan var så pass emotionellt blockerad att hon inte reflekterade över sitt agerande.
Hon ansågs därför ha saknat uppsåt till gärningen, varför åtalet skulle ogillas.
Hovrätten går på rådmannens linje
Rådmannen var skiljaktig och ansåg att 29-åringen, trots psykisk obalans, måste ha insett att expojkvännen inte villa ha kontakt med henne. Hon skulle därför dömas för ofredande till böter.
Åklagaren överklagade till Svea hovrätt som, i likhet med tingsrätten, konstaterar att expojkvännen utsattes för en kännbar fridskränkning genom samtalen. Med hänsyn till att han endast besvarade ett fåtal av dessa och bad henne att sluta ringa måste 29-åringen ha insett att han inte önskade ha kontakt med henne.
Hon anses därför ha haft uppsåt och ska dömas för ofredande till måttliga dagsböter. (Blendow Lexnova)
