I två avgöranden kommer Högsta domstolen fram till vilken betydelse den skadelidandes eget agerande kan ha för rätten till kränkningsersättning.
I två avgöranden tar Högsta domstolen ställning till vilken betydelse den skadelidandes eget agerande kan ha för rätten till kränkningsersättning och för kränkningsersättningens storlek.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Första avgörandet
Det ena avgörandet rörde en situation där den skadelidande utsatts för ett rån i samband med att han skulle köpa narkotika av en av gärningsmännen. Denne tvingades också att lämna ifrån sig vissa uppgifter, såsom koder till bland annat BankID och iCloud. Våldet bestod av knytnävslag mot mannens huvud, slag med en gren mot huvud och överkropp samt sparkar mot ben, överkropp och huvud. Hoten bestod i att han skulle bli huggen med kniv. Rånet, som pågick under i vart fall 30 minuter, inträffade efter det att mannen hade stämt träff med en av gärningspersonerna för att köpa narkotika av honom, något mannen också gjort vid tidigare tillfällen.
Andra avgörandet
I det andra avgörandet hade den skadelidande inlett ett slagsmål med flera slag mot ansiktet och gärningsmannen, som nyligen utsatts för en misshandel, har därefter knivhuggit honom på armen och i bröstet på ett sätt som var livsfarligt.
När en person har utsatts för ett brott som utgör en allvarlig kränkning och därför typiskt sett ska ha rätt till kränkningsersättning kan det ha betydelse hur den skadelidande har agerat för både rätten till kränkningsersättning och för bestämmande av kränkningsersättningens storlek.
Den skadelidandes beteende
Enligt Högsta domstolen ska hänsyn vid bedömningen av om ersättning alls ska utgå tas till om den skadelidandes beteende utgör ett risktagande i förhållande till den kränkning han eller hon utsätts för.
I det ena målet uttalar Högsta domstolen att även om den skadelidande själv avsåg att begå brott genom att köpa narkotika, hade han mot bakgrund av parternas tidigare relation och kontakter inte anledning att anta att hans agerande innebar en risk för att utsättas för brott på sätt som skedde. Agerandet anses därför inte ha utgjort ett sådant medvetet risktagande att någon kränkningsersättning inte ska utgå. Mannen fick därför en kränkningsersättning om 20 000 kronor.
Minska storleken på kränkningsersättningen
Domstolen uttalar också att den skadelidandes agerande i vissa fall kan innebära att den kränkning han eller hon utsätts för är mindre allvarlig än normalt och att detta då kan påverka storleken på kränkningsersättningen.
I det andra målet anses den omständigheten att den skadelidande inledde slagsmålet genom att tilldela gärningsmannen flera knytnävsslag i sänkande riktning påverka storleken på den kränkningsersättning som ska utgå till följd av det efterföljande livsfarliga knivhugget. HD skriver att den grova misshandel som gärningsmannen utsatte den skadelidande för stod inte i rimlig proportion till det inledande våldet från den skadelidandes sida. Han får därmed anses ha utsatts för en sådan allvarlig kränkning som är en förutsättning för rätt till kränkningsersättning.
Högsta Domstolen håller med hovrätten om att ersättningen som ska utgå uppgår till 25 000 kronor.
