Hovrätten ändrar tingsrättens dom och dömer en ung man för vållande till annans död, efter en trafikolycka i Malmö i december 2020. Hovrätten anser att en bil som på grund av motorhaveri blivit stående på en motorvägsavfart har haft både belysning och varningsblinkers på och att mannen brustit i uppmärksamhet när han kört på den bakifrån.
Två bilar var en kväll i december 2020 inblandade i en trafikolycka vid en trafikplats utanför Malmö. En man hade varit ute och övningskört med sin dotter med en äldre bil, men fått motorhaveri och blivit stående på en avfart till E6:an. En då 19-årig man som körde en skåpbil körde också av motorvägen, men såg inte den stillastående bilen utan körde på den bakifrån. Föraren, som var i färd med att försöka få i gång bilen, ådrog sig i påkörningen svåra skador och avled senare på sjukhus.
19-åringen åtalades efter händelsen för vållande till annans död.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Varken tända lyktor eller varningsblinkers
Han uppgav själv i Malmö tingsrätt att den stillastående bilen varken haft lyktor eller varningsblinkers tända och det hade heller inte funnits någon varningstriangel utställd. 19-åringen hade därför inte kunnat uppfatta bilen i mörkret på den obelysta platsen. Det var först när den egna bilens lyktor föll på det stillastående fordonet som 19-åringen insåg faran men det fanns då ingen tid att reagera. Påkörningen skedde i en hastighet av 70–80 kilometer i timmen.
Dottern till den omkomna mannen uppgav samtidigt att hon redan när bilen tappat kraft och hastighet slagit på varningsblinkers och att dessa varit påslagna under hela den timmeslånga tid som de stått på platsen. Motsvarande gällde bilens halvljus, som behövde stängas av manuellt med ett reglage bredvid ratten, även när bilen var avstängd och man dragit ur nyckeln. I samband med att hennes pappa försökt starta bilen hade dottern tittat genom bakrutan, varnat för att det kommit en bil bakifrån och sprungit ut på passagerarsidan. Mannen satt dock kvar när kollisionen inträffade något ögonblick senare.
En brandman som varit med vid insatsen på platsen uppgav att han stängt av den påkörda bilens varningsblinkers och även dragit ur batterikabeln och gjort bilen helt strömlös, för att undvika brandrisk. En bilist som varit först på olycksplatsen uppgav samtidigt att han bara sett varningsblinkers från 19-åringens bil och att den andra bilen varit helt nedsläckt och han fått ”tvärnita” för att undvika en kollision. Han slog sedan på sin egen bils helljus för att det skulle gå att se något på olycksplatsen.
Fick ”tvärnita” för att undvika kollision
Enligt tingsrätten gick det inte att utesluta att någon kommit åt reglaget med varningsblinkers i samband med att vittnet och andra personer försökt få ut den skadade mannen ur bilen så att han skulle kunna få hjärn- och lungräddning. Brandmannen hade uppgett att bilens framlyktor var tända, men det fanns ingen bevisning om baklyktorna. Sammantaget ansåg tingsrätten att bilen kunde ha varit helt nedsläckt på det sätt som 19-åringen gjort gällande. Att han då inte sett den i tid och kunnat undvika påkörningen var inte oaktsamt och åtalet ogillades.
Hovrätten över Skåne och Blekinge ändrar nu domen och fäller 19-åringen för vållande till annans död.
I hovrätten har åklagaren åberopat ett kompletterande förhör med en polis som varit med på olycksplatsen och dokumenterat denna. Polisen säger sig vara helt säker på att den påkörda bilen hade framlyktorna tända – och har även fått detta bekräftat av sina egna fotografier från tillfället. Bilen har varit demolerad, men en av baklyktorna har ändå lyst, även om ljuset varit svagt. I polisanmälan står det att fordonet hade nedsläckta lyktor, men detta berodde på att en av poliserna fått denna uppgift på olycksplatsen, förmodligen av 19-åringen.
Var inriktad på att hjälpa mannen
Åklagarens uppgifter om att belysning och blinkers faktiskt var påslagna får – utöver dotterns uppgifter – stöd av brandmannens vittnesmål. Enligt brandmannen har varningsblinkers bak och lyktor fram varit påslagna när han kom till platsen. Polisen har kommit till platsen senare – och att hon inte iakttagit några varningsblinkers skulle kunna förklaras av att brandmannen då redan stängt av dessa.
Också 19-åringens chef har hörts i målet och lämnat uppgifter att bilen varit helt nedsläckt när han kommit till olycksplatsen, men dessa saknar betydelse eftersom bilen vid det laget redan gjorts strömlös.
Mer intressant är vittnesmålet från den bilist som har varit först på plats. Enligt mannen har den påkörda bilen varit helt nedsläckt. Han har dock – till skillnad från poliser och brandmän – inte haft ”ett särskilt fokus på bilen” utan i stället varit inriktad på att hjälpa den skadade mannen. Enligt hovrätten kan mannen här ha misstagit sig om huruvida belysning och varningsblinkers var påslagna, eftersom bilen haft betydande krockskador bak och mannen närmat sig den bakifrån. Uppgifterna talar enligt hovrätten därför inte nämnvärt mot att belysning och blinkers varit påslagna vid påkörningen.
Osannolik invändning
Att någon av de personer som försökt få ut den skadade mannen ur bilen – innan räddningstjänsten kom till platsen – skulle ha satt på belysning och varningsblinkers är enligt hovrätten en möjlighet som är så osannolik att den helt kan bortses ifrån.
Hovrättens slutsats är att den stillastående bilen haft både belysning och varningsblinkers påslagna. Att 19-åringen då inte upptäckt den framförvarande bilen i tid och anpassat sin körning därefter måste ha berott på ouppmärksamhet. Han har därför varit oaktsam i den grad som förutsätts för straffrättsligt ansvar och det saknar här betydelse att någon varningstriangel aldrig satts ut. Åtalet för vållande till annans död är därmed styrkt.
Påföljden bestäms till villkorlig dom och 70 dagsböter på totalt 3 500 kronor. (Blendow Lexnova)
