I det aktuella målet hade ett transportbolag betalat leverantörsfakturor på miljonbelopp strax före konkursen. Konkursboet begärde senare återvinning men leverantören vägrade att betala tillbaka pengarna.
Transportbolaget hade före konkursen bedrivit containertransporter via tåg. Verksamheten bedrevs med förhyrda, egna och leasade järnvägsvagnar samt med inhyrda lok och dragkraft från olika tågoperatörer.
Betalade nästan en miljon
Bolaget hade haft ett löpande affärsförhållande med ett servicebolag som levererade service, underhåll och reparationer av godsvagnarna. Ett par månader före konkursen meddelade servicebolaget att man inte tänkte göra något mer förrän transportbolaget betalat ett antal förfallna fakturor.
Transportbolaget betalade då vid fem olika tillfällen sammanlagt cirka en miljon kronor till servicebolaget. Den sista betalningen ägde rum strax före konkursen
Konkursboet vände sig senare till Göteborgs tingsrätt och begärde återvinning.
Var på obestånd när man betalade
Tingsrätten konstaterade att det för återvinning i konkurs krävs att ett antal kritierier är uppfyllda. Gäldenären ska ha varit ”insolvent när rättshandlingen företogs eller blivit insolvent genom rättshandlingen”.
Rättshandlingen ska också ha ”varit till nackdel för övriga borgenärer och bedömas som otillbörlig” och den som gynnats ska ha varit i ”ond tro”.
Tingsrätten konstaterade att transportbolaget hade varit på obestånd redan fem månader innan konkursen och därmed också när leverantörsfakturorna betalades.
Betalningarna hade utan tvekan varit till nackdel för de andra borgenärerna eftersom servicebolagets fordran hade varit oprioriterad i konkursen.
Betalningarna ansågs också otillbörliga eftersom de skedde nära inpå konkursutbrottet och efter påtryckningar från servicebolaget.
Inte varit i ”ond tro”
Däremot kom tingsrätten fram till att servicebolaget inte varit i ”ond tro” om att transportbolaget var insolvent när betalningarna genomfördes.
Det var visserligen känt för servicebolaget att transportbolaget hade likviditetsproblem. Detta eftersom man inte betalade sina fakturor i tid. Men utredningen visade att dröjsmålet inte var längre än det varit när man hade dröjt med betalningar vid tidigare tillfällen. Tingsrätten konsterade att det ”alltså inte var fråga om någon avvikelse från hur parterna hade agerat tidigare under affärsförbindelsen”.
Även hovrätten avslår
Även hovrätten för Västra Sverige avslog konkursboets talan. I hovrätten koncentrerade man sig på frågan om ”ond tro”.
Enligt hovrätten hade servicebolaget haft en skyldighet att göra en egen bedömning utifrån vad som var känt om transportbolagets situation men vissa delar av den pressade situationen hade enligt hovrätten inte ”varit synlig” för servicebolaget. Servicebolaget var därför inte i ”ond tro” när det gällde transportbolagets insolvens.
Konkursboet tvingas också betala över 600 000 kronor i rättegångskostnader.
