Ett konkursbo som begärde över 20 miljoner kronor av ett bolag som tagit emot vinstutdelningar på motsvarande belopp vinner i hovrätten efter att ha förlorat i tingsrätten. En avsättning för skadestånd efter en skiljedom borde ha gjorts i konkursbolagets årsredovisningar.
Konkursbolaget Fox Oil International, dess helägda dotterbolag Kefa Drytech och agenten på den utländska marknaden, det tyska bolaget KEFA International Handels, ingick den 11 juli 2006 ett avtal i vilket parternas samarbete rörande bland annat försäljning av produkterna (inom områdena kondensskydd, mögel- och asbestsanering samt lukteliminering) och användandet av varumärkena reglerades.
Konkursbolagets utdelning
Parterna är överens om att handelsagenten genom avtalet fick rätt att marknadsföra och sälja produkterna samt att använda varumärkena inom det angivna området. Parterna har däremot olika uppfattning om det var konkursbolaget eller Drytech som upplät denna rätt till det tyska agentbolaget.
Den 17 juni 2014 sålde konkursbolaget varumärkena och aktierna i Drytech till bolag inom Tikkurila-koncernen, enligt villkor i två avtal. Köpeskillingen uppgick till 20,75 miljoner kronor för aktierna och 500 000 kronor för varumärkena.
Den 18 juni 2014 genomförde konkursbolaget en förskottsutdelning om 20 miljoner kronor till Foxhouse. I konkursbolaget bokfördes utdelningen som en skuld till Foxhouse och i Foxhouse som en förväntad utdelning från konkursbolaget.
På bolagsstämma den 1 juni 2016 beslutade konkursbolaget att dela ut ytterligare 650 000 kronor till Foxhouse.
Skiljeförfarande efter hävning av avtal
Drytech sa den 7 juli 2014 upp avtalet med det tyska bolaget som den 16 november 2016 påkallade ett skiljeförfarande gentemot konkursbolaget avseende avgångsvederlag och skadestånd med anledning av överlåtelsen av varumärkena den 17 juni 2014. Slutlig skiljedom meddelades den 7 maj 2018 enligt vilken skiljenämnden ansåg att konkursbolagets överlåtelse av varumärkena var att betrakta som en hävning av avtalet. Skiljenämnden förpliktade därför konkursbolaget att till det tyska bolaget betala skadestånd med knappt 600 000 euro jämte viss ränta plus ersättning för kostnader för skiljeförfarandet och för konkursbolagets andel av skiljenämndens arvode.
Konkursboet vänder sig till tingsrätten
Konkursboet yrkade att tingsrätten skulle förplikta Foxhouse att till Konkursboet betala 20,65 miljoner kronor för de två vinstutdelningarna.
Grunden var i första hand att de två värdeöverföringarna från konkursbolaget till Foxhouse om sammanlagt 20, 65 miljoner kronor i sin helhet skett i strid mot aktiebolagslagen, varför återbäring samt bristäckning ska ske.
Konkursbolaget var redan efter överlåtelsen den 17 juni 2014 skyldigt att redovisa en avsättning i balansräkningen avseende det belopp som konkursbolaget förpliktades att utge till det tyska bolaget som skadestånd och förväntade processkostnader eftersom konkursbolaget inte avsåg att betala skulden frivilligt.
Sammanfattningsvis har värdeöverföringen om 20 miljoner kronor skett i strid med beloppsspärren såvitt avser drygt 6,85 miljoner kronor och i strid med försiktighetsregeln såvitt avser resterande cirka 13,15 miljoner kronor kronor, alternativt i sin helhet skett i strid med försiktighetsregeln. Värdeöverföringen om 650 000 kronor har i sin helhet skett i strid med beloppsspärren alternativt i strid med försiktighetsregeln.
Styrelseledamöterna borde ha insett
Konkursbolaget och dess två styrelseledamöter har insett eller bort inse att värdeöverföringarna stod i strid med aktiebolagslagen. Eftersom ledamöterna också var styrelseledamöter i Foxhouse samt eftersom Foxhouse var närstående till konkursbolaget så har även Foxhouse insett eller bort inse att värdeöverföringarna stod i strid med aktiebolagslagen.
Foxhouse var därför skyldigt att återbära de två värdeöverföringarna om sammanlagt 20,65 miljoner kronor i sin helhet.
I andra hand skulle återvinning ske avseende mellanskillnaden mellan 20,65 miljoner kronor och det belopp som tingsrätten anser att Foxhouse är skyldigt att återbära.
Göteborgs tingsrätt skulle i målet pröva om konkursbolaget och styrelseledamöterna i samband med överlåtelsen av varumärkena borde ha beaktat att det fanns en risk för att överlåtelsen utgjorde ett skadeståndsgrundande avtalsbrott och hur risken i sådant fall borde ha hanterats i bolagets bokföring. Frågan var också om parternas agerande efter överlåtelsen påverkade riskbedömningen.
En avsättning borde ha gjorts
Innan tingsrätten behandlar vilken riskbedömning som borde ha gjorts redogör den för vad som bokföringsmässigt gäller i fråga om ett åtagande ska reserveras i ett bokslut eller inte samt vilka förpliktelser som konkursbolaget och Drytech hade gentemot det tyska bolaget enligt avtalet.
Av den auktoriserade revisorn som lämnat uppgifter i målet har framkommit bland annat att om konkursbolagets företrädare insåg eller borde ha insett att överlåtelsen av varumärkena var att betrakta som ett avtalsbrott och att risken för att det skulle leda till ett utflöde av bolagets resurser var högre än 50 procent, så borde en avsättning i konkursbolagets bokföring ha gjorts. Avsättningen hade därmed påverkat konkursbolagets egna kapital och utrymmet för vad som kunde delas ut genom vinstutdelning.
Om risken i stället hade varit lägre men överstigit tio procent borde en så kallad eventualförpliktelse ha anmärkts som en not i bokföringen. En eventualförpliktelse innebär att förpliktelsen är möjlig till sin existens, men att frågan om den kommer att behöva infrias eller inte beror på en rad kända och okända faktorer. En sådan anmärkning påverkar inte det egna kapitalet. Försiktighetsregeln kan dock vara tillämplig och påverka utrymmet för vad som lovligen kunde delas ut genom vinstutdelning.
Tingsrätten: Vinstutdelningarna var inte otillåtna
Enligt tingsrätten är det klarlagt att det var Drytech som i förhållande till det tyska bolaget ansvarade för huvudförpliktelserna enligt avtalet, innefattade förpliktelsen att upplåta varumärkena till det tyska bolaget.
Tingsrätten konstaterar att tingsrättens bedömning angående vem det var som upplät varumärkena till det tyska bolaget skiljer sig från den bedömning som skiljenämnden gjorde i den slutliga skiljedomen. Skiljenämnden ansåg att det var visat att en av de viktigaste skyldigheterna som enligt avtalet åvilade konkursbolaget var att inneha de immateriella rättigheterna och att upplåta rätten att använda varumärkena till det tyska bolaget.
Tingsrätten utgick från att det var Drytech som upplät rätten att använda varumärkena till det tyska bolaget.
Tingsrätten bedömde att de två vinstutdelningarna var tillåtna enligt kapitalskyddsreglerna, vilka syftar till att skydda aktiebolagens borgenärer. Under sådana omständigheter kan vinstutdelningarna inte anses ha varit otillbörliga. Redan av det skälet ska konkursboets talan om återvinning lämnas utan bifall.
Tingsrätten uppger att en beslutad vinstutdelning är en betalning av egen skuld som medför att bolaget befrias från skulden. Det är därmed, menade rätten, inte fråga om en förmögenhetsöverföring och återvinning med stöd av den angivna bestämmelsen kunde därför inte ske. Konkursbolagets talan om återvinning lämnades därmed utan bifall.
Hovrätten gör en annan bedömning
Hovrätten för Västra Sverige gör nu en helt annan bedömning och konstaterar inledningsvis att det fanns en hög, och för konkursbolaget påtaglig, sannolikhet för att det tyska bolaget skulle komma att kräva skadestånd av konkursbolaget på grund av överlåtelsen till Tikkurila, och få rätt till det i den omfattning som skiljenämnden kom fram till. Därmed borde bolaget ha gjort avsättning för det i årsredovisningen för åren 2014 och 2015.
Avsättningar borde alltså ha gjorts med det fastställda skadeståndsbeloppet och rättegångskostnader med drygt 7,5 miljoner kronor.
Enligt den årsredovisning för 2014 som fastställdes på konkursbolagets årsstämma den 25 maj 2015 hade konkursbolaget vid räkenskapsårets slut fritt eget kapital uppgående till drygt 20,66 miljoner kronor. Om konkursbolaget hade gjort en korrekt avsättning i redovisningen hade fritt eget kapital vid räkenskapsårets slut endast uppgått till drygt 13,13 miljoner kronor kronor. Det innebär att den värdeöverföring om 20 miljoner kronor som gjordes år 2015 var otillåten enligt aktiebolagslagen, i den del som översteg nyss nämnda belopp.
Konkursboet gjorde som nämnts gällande att även den del av vinstutdelningarna som översteg beloppsspärren var olovliga, med hänsyn till den så kallade försiktighetsregeln. Konkursbolaget har inte visat att försiktighetsregeln hindrade utdelning av det belopp som översteg beloppsspärren.
Foxhouse var i ond tro – ska återbära vinstutdelning
Foxhouse var i ond tro på det sätt som krävs för att bolaget ska bli återbäringsskyldigt enligt aktiebolagslagen. Foxhouse ska alltså återbära den olovliga delen av vinstutdelning. I denna del ska tingsrättens dom ändras.
När det gäller ansvaret för Foxhouses företrädare säger rätten att för att betalningsskyldighet för de personer som medverkat till beslutet ska inträda krävs att det visas att mottagaren av värdeöverföringen, i detta fall Foxhouse, saknar medel för sin återbäringsskyldighet. Konkursboet har inte ens påstått att Foxhouse saknar möjlighet att återbära de olovliga värdeöverföringarna. Under sådana förhållanden kan ett bristtäckningsansvar för företrädarna inte komma i fråga.
Konkursboets talan ska därför ogillas i denna del.
Återbäringsskyldig
Hovrätten kommer fram till att Foxhouse är återbäringsskyldigt enligt aktiebolagslagen för den del av värdeöverföringen år 2015 som översteg beloppsspärren, det vill säga drygt 6,85 miljoner kronor, och hela värdeöverföringen år 2016, 650 000 kronor. Och vinstutdelningen i maj 2015 ska dessutom gå åter enligt konkurslagens regler om återvinning av rättshandling, vilket betyder att resterande drygt 13,14 miljoner kronor ska återbäras till konkursbolaget.
Hovrätten ändrar tingsrättens dom på så sätt att hovrätten förpliktar Foxhouse Holding att till Fox Oil International:s konkursbo betala det yrkade beloppet på 20,65 miljoner kronor jämte ränta. (Blendow Lexnova)
