Polismannen gjorde sig skyldig till tjänstefel när han kroppsvisiterade målsäganden, beslagtog och förverkade dennes snusdosa – och underlät att dokumentera de vidtagna åtgärderna.
Tingsrätten ansåg dock att tjänstefelet var att betrakta som ringa då polismannen agerat i enlighet med hur han brukar arbeta och vad han har lärt sig.
Nu överklagas den friande domen av såväl åklagaren som målsäganden.
Det var i anslutning till Sergels torg i Stockholm som polismannen tillsammans med två kollegor stoppade målsäganden och genomförde en kroppsvisitation.
Stockholms tingsrätt kom i en dom dock att slå fast att det inte förelegat förutsättningar för den aktuella kroppsvisitationen då det inte varit fråga om en sådan typsituation ”med stor risk för våldsanvändning” som beskrivs i de aktuella förarbetena. Tingsrätten ansåg det också bevisat att polisen behållit målsägandens snusdosa mot hans vilja, vilket inneburit att han beslagtagit, förverkat och förstört snusdosan – utan att det funnits laga förutsättningar för detta.
Det ansågs också bevisat att polismannen inte dokumenterat besluten om beslag och förverkande och därmed – i tre avseenden – åsidosatt vad som gällde för hans uppgift. De objektiva rekvisiten för ansvar för tjänstefel var därmed uppfyllda.
Åklagaren: ”Nämnda skydd blir en chimär”
Tingsrätten ansåg dock att tjänstefelet skulle bedömas som ringa då de olägenheter som målsäganden utsatts för genom polisens åtgärder ska ställas mot polismannens uppgifter om att den aktuella visitationen inte avvek från hur man brukar jobba eller från vad han fått lära sig under utbildningen. Dessutom, konstaterade tingsrätten, kan bestämmelserna ifråga vara svåra att tillämpa. Polismannen frikändes därför.
Nu har domen dock överklagats av både åklagaren och målsäganden, som yrkar att polismannen ska fällas. I sitt överklagande skriver åklagaren att utrymmet för att bedöma polismannens tjänstefel som ringa måste vara ”starkt begränsat”.
”(Polismannens) åtgärder, som han själv gjort gällande i målet, är uttryck för hur polisen arbetar idag och tillämpar 19:2 i polislagen – är det i själva verket utomordentligt allvarligt. Man kan med fog fråga sig om en sådan tillämpning överhuvudtaget är förenlig med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen och artikel 8 om rätten till skydd för privat- och familjeliv. Nämnda skydd blir en chimär om domstolarna i praktiken skulle acceptera en lagtillämpning av det här slaget”, skriver åklagaren.
