En kvinna som tagit sig in och dröjt sig kvar i exmakens bil friades i tingsrätten då åklagaren missat att ta upp olägenhet eller skada i gärningsbeskrivningen. En åtalsjustering i hovrätten fäller kvinnan.
En 42-årig kvinna åtalades för egenmäktigt förfarande för att den 10 augusti 2020 i Köpings kommun olovligen ha rubbat sin exmakes besittning till dennes personbil genom att hon inträngt och kvarstannat i personbilen.
Västmanlands tingsrätt konstaterade att det inte mot kvinnans förnekande var styrkt att hon på i åtalet angiven tid och plats olovligen berett sig tillträde till exmakens personbil. Utredningen ger dock, enligt tingsrätten, vid handen att hon vid samma tillfälle trots tillsägelser har kvarstannat i bilen under inte obetydlig tid även om hon i omgångar kortare stunder har lämnat densamma när exmaken gjort detsamma. Härigenom hade hon olovligen rubbat mannens besittning till bilen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Åklagaren påstod inte att besittningen vållat skada
Tingsrätten bedömde att handlandet varit avsiktligt för att få svar på vissa för kvinnans betydelsefulla frågor kring efterverkningarna av det tidigare äktenskapet med mannen. För ansvar krävs emellertid även att besittningsrubbningen vållat skada eller annan olägenhet vilket åklagaren inte hade påstått i sin gärningsbeskrivning och som försvararen påpekade i sitt slutanförande.
Åklagaren hade inte justerat gärningsbeskrivningen till att omfatta påstående om att skada eller annan olägenhet har vållats genom besittningsrubbningen. Åtalets utformning utgjorde därför hinder för tingsrätten att pröva ansvarsfrågan. Kvinnan frikändes därför.
Justering: Handlandet har orsakat skada
Vad gäller åklagarens påstående om att den tilltalade 42-åringen har inträngt i den aktuella personbilen gör Svea hovrätt ingen annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Någon utredning om detta utöver kvinnans och exmakens uppgifter finns inte och åtalet i denna del kan därmed inte anses vara styrkt.
Åklagaren har också gjort gällande att kvinnan kvarstannat i bilen, vilket tingsrätten i och för sig funnit styrkt. Också i denna del gör hovrätten samma bedömning som tingsrätten, det vill säga att så skett under en inte obetydlig tid och att handlandet varit avsiktligt. Åklagaren har nu också i gärningsbeskrivningen angett att kvinnans handlande orsakat mannen skada eller olägenhet genom att denne på grund av handlandet inte kunnat använda sin bil på sätt han önskat.
Döms för egenmäktigt förfarande
Det framgår av utredningen att mannen upprepat bett kvinnan lämna bilen och att han vill ta sig hem. Det som kvinnan gjort får enligt hovrättens mening anses ha orsakat mannen olägenhet på sätt som åklagaren anfört, vilket kvinnan inte kan ha undgått att förstå. Hon ska därför dömas för egenmäktigt förfarande till 30 dagsböter (Blendow Lexnova)
