Restauranger som hotats av viten efter brott mot Covid-restriktionerna kan troligen andas ut.
Eftersom Folkhälsomyndigheten upphävt de särskilda föreskrifter som tidigare gällt för serveringsställen på grund av Covid-19 anser kammarrätten att det är meningslöst att döma ut vite.
Miljöförvaltningen i Malmö stad utförde den 22 augusti 2020 en kontroll av verksamheten vid en restaurang i Malmö.
Vid kontrollen bedömde miljöförvaltningen att det var omfattande trängsel i lokalen samt att verksamhetsutövaren inte arbetade för att förhindra och minska smittspridning av covid-19. Den 27 augusti 2020 beslutade Miljönämnden i Malmö stad att förelägga restaurangbolaget att bland annat ”omedelbart se till att samtliga gäster som visats i er lokal och på er uteservering kan göra så under smittskyddssäkra förhållanden. Gäster ska förtära mat eller dryck sittande vid ett bord. Lokalen och uteserveringen ska möbleras på ett sådant sätt att gäster kan hålla minst en meters avstånd till de gäster i lokalen som inte tillhör det egna sällskapet.”
Nämnden beslutade även att föreläggandet skulle förenas med ett löpande vite om 75 000 kronor som utfaller vid varje tillfälle som miljöförvaltningen konstaterar att den inte följs i sin helhet, dock högst en gång per dag.
Överklagades aldrig av ställföreträdaren
Beslutet − som delgavs bolagets ställföreträdare den 27 augusti 2020 – har inte överklagats och vann laga kraft den 18 september 2020. Nämnden ansökte därefter, med stöd av lagen om viten, om att Förvaltningsrätten i Malmö skulle döma ut förelagt vite om 75 000 kronor.
Förvaltningsrätten kom fram till att nämnden, med tillräcklig grad av styrka, hade visat att bolaget i vart fall inte möblerat lokalen på ett sådant sätt att gäster kunde hålla minst en meters avstånd till andra gäster som inte tillhörde det egna sällskapet. Nämnden fick även anses ha visat att bolaget inte sett till att samtliga gäster förtärt i vart fall dryck sittande vid ett bord. Mot denna bakgrund fann förvaltningsrätten att bolaget hade brutit mot det aktuella vitesföreläggandet och att nämndens yrkande skulle bifallas.
När det väl var dags för Kammarrätten i Göteborg att avgöra målet hade restriktionerna släppts. Kammarrätten noterar att tillämpningen av lagen om viten, förutsätter ett noggrant beaktande av vitesföreläggandets funktion och omständigheterna i övrigt i det enskilda fallet, där särskild hänsyn ska tas till den allmänpreventiva effekten av vitesförelägganden.
Tillfälliga lagen gäller ännu
I praxis har ändamålet med vitet ansetts ha förlorat sin betydelse när de olägenheter som vitesförläggande är avsett att undanröja har upphört och de förelagda prestationerna därmed blivit obehövliga. I en sådan situation, där det dessutom inte kunnat bli aktuellt med nya vitesförelägganden av samma slag, har det inte ansetts påkallat att vitespåföljden döms ut för att säkerställa effektiviteten hos senare vitesförelägganden.
Vid tidpunkten för kammarrättens prövning gäller i och för sig lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen fortfarande. Av lagens 3 § framgår att den som driver ett serveringsställe ansvarar för att besökare har möjlighet att hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra. Liksom anges ovan har dock HSLF-FS 2020:37 upphävts och inga andra särskilda föreskrifter gäller längre för serveringsställen.
Uppfyller inte sin funktion
Det skulle i och för sig, medger kammarrätten, kunna påpekas att Covid-19-pandemin inte är över och att det därför är för tidigt att konstatera att vitet förlorat sin betydelse enbart på den grunden att Folkhälsomyndigheten upphävt de särskilda föreskrifter som tidigare gällt för serveringsställen. Domstolen avslutar: ”Vitesinstitutet får dock enligt kammarrättens mening i huvudsak förstås som ett handlingsdirigerande tvångsmedel och inte primärt som ett straff. Det går därmed inte att bortse från att bolaget i dagsläget inte längre har att vidta de åtgärder som anges i föreläggandet och att detta inte föranletts av någon omständighet som bolaget haft rådighet över.
På grund av de nytillkomna omständigheterna kan vitesföreläggandet följaktligen inte längre anses uppfylla sin funktion som handlingsdirigerande tvångsmedel och det framstår därför som meningslöst att i den aktuella situationen döma ut vitet. Förvaltningsrättens dom ska därför upphävas och nämndens ansökan avslås”. (Blendow Lexnova)
