Polismannen åtalades för tjänstefel efter att ha hållit ett förhör i en polisbil – utan att upplysa den misstänkte om dennes rättigheter.
Enligt tingsrätten var det fråga om ett oaktsamt agerande som bedömdes som ringa och polismannen frikändes från åtalet.
Nu står det klart att åklagaren överklagat den friande domen till hovrätten.
Polismannen åtalades för tjänstefel efter att ha hållit ett förhör med en misstänkt 25-åring i en polisbil, som han spelat in med sin kroppskamera – utan att upplysa den misstänkte om sin rätt att anlita en advokat och inte heller om rätten att inte behöva yttra sig över misstanken och inte heller i övrigt medverka till utredningen kring sin egen skuld.
Den 25-årige mannen åtalades senare för grovt vapenbrott och dömdes i tingsrätten. Han kom dock att frikännas i hovrätten där inspelningen från den nu aktuella polisens kroppskamera åberopades. Den bevisningen avvisades dock av hovrätten då domstolen ansåg att det var ”ostridigt att inspelningen skedde utan att (25-åringen) hade fått information om att den ägde rum och att han inte heller hade informerats om sin rätt att inte uttala sig eller sin rätt till försvarare”. Enligt hovrätten utgjorde detta sådana brister i rättssäkerhetsgarantierna som följer av rättegångsbalken och Europakonventionen att ”det redan på dessa grunder var uppenbart att beviset skulle bli utan verkan”.
Frågan om den aktuella bevisningen tog sig hela vägen upp till HD som kom att återförvisa målet till hovrätten för ny prövning.
Agerandet berodde på oaktsamhet
I det nu aktuella målet påstods alltså att polismannen genom sitt agerande kränkt rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen. Polismannen själv har dock hävdat att de frågor han ställde till 25-åringen under bilfärden inte utgjorde ett förhör eftersom frågorna ”ställdes enbart i syfte att få (25-åringen) att återupprepa redan tidigare i bilen spontant av honom lämnade uppgifter”.
Polismannen anförde också att han, under utbildning i hur kroppskameror ska användas vid kontakten med en misstänkt, aldrig fått tillsagt sig att man hade en skyldighet att lämna information enligt 12 § förundersökningskungörelsen.
Tingsrätten konstaterade att polismannen ställt flera frågor till 25-åringen rörande brotten som denne misstänktes för samt att dessa inte ställts av säkerhetsskäl eller fört att komma upp en misstankegrad. Således kan, enligt tingsrätten, ingen annan slutsats dras än att frågorna utgjort ett polisförhör. Tingsrätten konstaterade samtidigt att polismannens agerande får anses ha berott på oaktsamhet.
”Brist på logik”
Frågan för tingsrätten var därför huruvida polismannens agerande skulle bedömas som ringa, och därmed vara straffritt, eller inte. I den delen framhåller domstolen, bland annat, att det föreligger ”en brist på logik” i ärendet när polismannen åtalats för tjänstefel samtidigt som Åklagarmyndigheten i domstol åberopat samma bevisning för att fälla den person som drabbats av polisens agerande.
Dessutom bedöms utrymmet för en fällande dom i hovrätten avseende vapenbrottet ”inte särskilt stort” eftersom den domare som använder sig av den av polismannen framtagna bevisningen för en fällande dom ”riskerar att ytterligare en gång kränka (25-åringens) rätt till en rättvis rättegång”.
Domstolen beaktade också att det aktuella tjänstefelet begicks strax efter att polismannen upptäckt att han begått ett annat fel när han inte hanterade knappen på kroppskameran på ett korrekt sätt. Om inte polismannen hade känt sådan press från överordnade att alltid i alla situationer ha på kroppskameran, hade, enligt tingsrätten, ”förmodligen den aktuella händelsen inte inträffat”. Detta kan, enligt tingsrätten, ”förklara varför han – i den mycket speciella situationen som han befann sig i när tjänstefelet begicks – tänkte fel och gjorde fel”.
Vid en sammantagen bedömning slog tingsrätten fast att det tjänstefel polismannen gjort sig skyldig till på grund av oaktsamhet skulle bedömas som ringa – och han frikändes därför.
Åklagaren vill se annan utgång
Nu står det klart att den friande domen överklagats till hovrätten. I sitt överklagande skriver åklagaren att polismannen varit den som tagit initiativ till det aktuella samtalet och att ämnet för detta varit den konkreta brottsmisstanken. Enligt åklagaren innebär detta att polismannen ”ställt frågor till den misstänkte i syfte att anskaffa bevis för den misstänktes skuld”.
Vidare skriver åklagaren att polismannen ”också uppnått syftet och själv har konstaterat att han fått viktig information av (25-åringen) om aktuella misstankar som han filmat och sedan nedtecknat i ett PM”. I den svenska rättsordningen finns, enligt åklagaren, ”inget annat sätt att hålla ett sådant samtal än genom förhör”.
I överklagandet pekar åklagaren vidare på att polismannens handlande fått till följd att den aktuella filmen åberopats vid huvudförhandling i hovrätten, som sedermera avvisade bevisningen. Eftersom polismannen ansåg att han behövde spela in de uppgifter som 25-åringen lämnat och hålla ett förhör med honom har polismannen, enligt åklagaren, ”förstått att uppgifterna haft betydelse för utredningen”, varför brottet inte kan bedömas som ringa.
