Målet gällde en fastighetsaffär som gjorts mellan olika bolag där fastigheten först hade överlåtits för 25 miljoner kronor men sedan visat sig ha ett marknadsvärde på 131 miljoner kronor.
Bolaget som hade sålt fastigheten gick tre år senare i likvidation men Skatteverket fanns inte med i förteckningen över kända borgenärer.
En vecka efter att likvidationen avslutats krävde Skatteverket drygt 29 miljoner i skatt för kapitalvinst av bolaget med hänvisning till den tre år gamla fastighetsaffären.
Hade skickat brev med frågor
Skatteverket ansåg att det brev som man hade skickat två veckor före anmälningstidens utgång innebar att man hade gjort sin fordran gällande. Verket hävdade därmed att bolaget hade känt till skattefordran när bolaget gick i likvidation och att verket därför har rätt att kräva in pengarna.
Stockholms tingsrätt gav Skatteverket rätt och ansåg att bolaget hade fått vetskap om fordringen genom det brev som Skatteverket skickat med frågor om fastighetsaffären.
Fanns inget tydligt anspråk
Enligt Svea hovrätt hade dock Skatteverket inte lyckats visa att bolaget hade känt till skattefordringen innan anmälningstiden för kallelse på okända borgenärer hade löpt ut.
Även Högsta domstolen instämmer i den bedömningen och skriver:
”I det brev som Skatteverket skickade till bolaget under förfarandet ställdes visserligen ett antal frågor om transaktionen. Det gjordes dock inte gällande något anspråk på skatt enligt skatteflyktslagen, något som hade kunnat göras åtminstone reservationsvis. Även om brevet fick förstås så att skatteverket kunde komma att ta upp frågan om beskattning av fastighetstransaktionen till ny bedömning, gav det inte uttryck för att verket ansåg sig ha en ytterligare fordran på bolaget. Inte heller annars fanns det några tydliga tecken på att skatteverket hade ett sådant anspråk.”
Skatteverket förlorar
HD anser därför att det inte är visat att bolaget känt till skattefordringen före anmälningstidens utgång i likvidationsförfarandet. Skattefordringen på drygt 29 miljoner är därmed prekluderad.
