Det finns allvarliga brister i domstolarnas hantering av utbetalningarna till rättsliga biträden i brottmål.
Det konstaterar Riksrevisionen i en färsk granskningsrapport.
– Hanteringen av ersättningen anses ofta vara den minst angelägna frågan i målet och något som domstolen behöver klara av snabbt, säger Per Dackenberg, projektledare för granskningen, i ett pressmeddelande.
Förra året uppgick statens utgifter för offentliga försvarare, målsägandebiträden och andra rättsliga biträden till drygt 3,3 miljarder kronor, vilket motsvarar nära hälften av Sveriges domstolars samlade kostnader. Summan för biträdeskostnaderna har ökat med 90 procent de senaste tio åren – samtidigt som kostnaderna för domstolarna ökat med en tredjedel.
Parallellt med kostnadsökningen har det, enligt Riksrevisionen, också förekommit ”indikationer på att det finns brister i domstolarnas hantering av rättsliga biträdens ersättningsanspråk”, varför man valde att inleda en granskning av ersättningarna.
Allvarliga brister i hanteringen av ersättningarna
När granskningen nu avslutats kan Riksrevisionen slå fast att det finns allvarliga brister i hanteringen av ersättning till offentliga försvarare och målsägarbiträden.
I granskningsrapporten konstateras att andelen uppdrag som ersätts enligt den så kallade brottmålstaxan är få och att den taxan ”påtagligt ofta” överskrids i mål där biträdet kunnat ersättas enligt denna. Av intervjuer med domare har det framkommit att en förklaring till att taxan överskrids så ofta är att biträdet utses tidigt i utredningen och ”börjar lägga ned arbetstid som ackumuleras innan det är dags för huvudförhandling”. Detta är, enligt Riksrevisionen, särskilt vanligt när det gäller målsägandebiträden, som även har möjlighet att debitera tid för kurativa samtal med sin klient.
Granskningen visar att det är betydligt vanligare att brottmålstaxan överskrids för målsägandebiträden än för offentliga försvarare. Tittar man på siffror från förra året ser man att detta skedde i 60 procent av fallen för uppdrag som målsägandebiträde och 34 procent av fallen för uppdrag som offentliga försvarare.
Problem att ersättningarna prövas sist
Riksrevisionen bedömer att tingsrätterna ”inte utövar en betryggande kontroll över hanteringen av ersättning till rättsliga biträden i brottmål”. Detta tros framförallt bero på att den interna kontrollen inte är utformad på ett ändamålsenligt sätt – i synnerhet när det handlar om förutsättningarna för att göra noggranna prövningar av biträdenas ersättningsanspråk.
Riksrevisionen pekar på att ersättningarna som regel prövas sist av allt, ofta under tidspress, varför det då ofta saknas tillräckligt goda förutsättningar för bra kontroller. Att biträdena, såväl försvarare som målsägandebiträden, i större utsträckning kommit att förordnas redan under förundersökningen har också lett till att merparten av den debiterade tiden kan härledas till ett skede där domstolarna inte har full insyn i vilka behov som förelegat.
Svårigheterna till trots bedömer dock Riksrevisionen bedömer att Domstolsverket har den kapacitet som krävs för att kunna stödja domstolarna i högre grad för att utöva en starkare kostnadskontroll.
”Högprioriterat arbete”
Domstolsverket säger i en kommentar till rapporten att det kommer att vara ett ”högprioriterat arbete” att arbeta med de rekommendationer som nu ges av Riksrevisionen.
– Detta är och kommer att vara ett högprioriterat arbete för Domstolsverket framöver. Ytterst är det en förtroendefråga för Sveriges Domstolar och i en förlängning även för rättsstaten och vår demokrati, säger Leif Eriksson, Domstolsverkets ekonomidirektör.
