Bristande utbildning och för dåligt it-stöd.
Det är några av de brister hos Polisen som Riksrevisionen hittat vid sin granskning av poliser som utreder internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn.
Dessutom saknas fungerande metodstöd – och det brottsförebyggande arbetet bör prioriteras högre.
Riksrevisionen har i sin granskning tittat närmare på om polis och åklagare bedriver ett effektivt arbete för att motverka och hantera internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Effektivitetsbrister
Och resultatet är att det finns effektivitetsbrister.
Därför bör Polismyndigheten stärka sitt stöd och sin styrning av verksamheten.
Åklagarmyndigheten bör också öka åklagarkamrarnas förmåga att hantera omfattande ärenden.
– Ett grundläggande problem är att det har varit svårt för polisen att införa nationella riktlinjer eftersom det saknas it-stöd, utbildningar och personal. Det betyder att utsatta barn får olika skydd beroende på var de bor och vem de träffar på inom polisen, säger riksrevisor Helena Lindberg.
Dessutom finns inga nationellt kvalitetssäkrade metodstöd för att hantera alla typer av internetrelaterade sexualbrott mot barn, även om det pågår en utveckling av de metodstöd som redan finns.
Och samverkan mellan polis och socialtjänst behöver förbättras.
Tillgodoser inte utbildningsbehovet
Ytterligare ett problem är att Polismyndigheten inte lyckas tillgodose de utbildningsbehov som bedöms vara nödvändiga, och att endast en fjärdedel av de
anmälda internetrelaterade sexuella övergreppen mot barn utreds av de specialiserade grupper som enligt riktlinjerna bör utreda dem.
– Det skulle behövas en kunskapshöjning inom hela Polismyndigheten för att hantera de internetrelaterade sexuella övergreppen mot barn, säger Jenny Lee, projektledare för granskningen.
Riksrevisionen konstaterar också att Polismyndigheten inte arbetar uppsökande och förebyggande i den utrsträckning som vore önskvärt, vilket leder till att många
brott inte upptäcks och beivras.
Detta är särskilt allvarligt för de barn som utnyttjas genom köp av sexuell handling – ett brott som ofta börjar med att barnen blir utsatta för gromning, det vill säga att förövare tar kontakt med barn under 15 år för att kunna utsätta dem för övergrepp.
Måste samverka
För att nå framgång i arbetet mot sexuella övergrepp mot barn måste ansvariga aktörer i samhället samverkar effektivt.
Ett förslag som Riksrevisionen nämner är så kallade barnahus som skulle kunna vara ett sätt att säkerställa att alla utsatta barn under 18 år får bästa tänkbara bemötande.
Detta skulle också, skriver Riksrevisionen, kunna stärka samverkan mellan polis och åklagare, socialtjänst och andra relevanta aktörer. Men barnahus finns inte överallt, och de fungerar olika på olika platser i landet.
– Vår bedömning är att regeringen bör se över barnahusens roll och uppgift för att det myndighetsgemensamma arbetet som bedrivs där ska kunna bli ännu bättre, säger Jenny Lee.
