Kvinnan begärde att Göteborgs tingsrätt skulle fastställa att hon var rättmätig ägare till en fastighet i Marstrand efter en bodelning som hade skett mellan henne och hennes före detta sambo.
Paret hade haft både bolag och fastigh tillsammans och separerade år 2007.
Samma andel överläts till bolag
I samband med att samboförhållandet upplöstes gjorde mannen och kvinnan ett antal transaktioner i syfte att fördela bland annat samägd egendom.
Enligt kvinnan utgjorde fastigheten i Marstrand en sådan transaktion då mannen överlät sin andel till henne.
Mannen har dock, efter den påstådda överlåtelsen till kvinnan, överlåtit samma andel av fastigheten till sitt bolag.
Enligt kvinnan har bolaget varit i ond tro eftersom mannen kände till att han redan hade överlåtit sin andel till henne.
”Ett skenavtal”
Mannen hävdar dock att den handling som han i och för sig har undertecknat inte avser fastigheten utan endast en byggnad på fastigheten och att det hela i själva verket handlar om ett skenavtal för att öka kreditvärdigheten hos ett bolag som mannen och kvinnan ägde tillsammans.
Parterna upprättade därför överlåtelsehandlingen för skens skull, enligt mannen som också pekar på att det av samma skäl upprättades ett försäljningsavtal för hans aktier i det gemensamma bolaget. Samtidigt upprättades också ett hävningsavtal och parterna var enligt mannen överens om att ingen överlåtelse av aktier skulle ske och att överlåtelsehandlingen inte heller skulle omfatta en omedelbar överlåtelse av hela eller delar av fastigheten.
Tidigare ombud sade emot mannen
Mannens tidigare ombud uppgav i tingsrätten att avsikten med avtalet var att kvinnan skulle bli ensam ägare till fastigheten för att undvika att fastigheten skulle påverkas av den kris som fanns i mannens bolag. Tingsrätten kom fram till att avtalet inte hade upprättats ”för skens skull”.
Tingsrätten ansåg dock att handlingens ordalydelse inte innebar någon uttrycklig överlåtelseförklaring, utan snarare handlade om en framtida överlåtelse och att något giltigt överlåtelseavtal inte hade träffats. Tingsrätten gick därför på mannens linje.
Kvinnan överklagade domen till Hovrätten för Västra Sverige som nu instämmer i tingsrättens bedömning när det gäller frågan om avtalet har upprättats för skens skull.
Hovrätten konstaterar att avtalets notering om att kvinnan skulle köpa lös sin sambo visserligen tyder på att parterna har avsett att reglera en omedelbar övergång av äganderätten. Avtalet är samtidigt betecknat som en deluppgörelse vid bodelning – och alltså inte ett köpeavtal.
Uppfyller inte krav i jordabalken
Hovrätten konstaterar också att kvinnan inte har sökt lagfart på fastigheten förrän fyra år efter det att avtalet upprättades. Handlingen ger inte heller uttryck för köpeskillingens storlek eller exakt vilken fastighet som avses.
Sammantaget anser hovrätten att handlingen är så otydlig att den inte uppfyller jordabalkens formkrav på ett avtal om fastighetsöverlåtelse. Kvinnan har därför inte visat att hon har bättre rätt till fastigheten än mannens bolag.
Även hovrätten går alltså därför på mannens linje.
