Regeringens syfte med den så kallade riskskatten gör det oklart varför endast de allra största kreditinstituten ska beskattas.
Det anser Lagrådet som riktar kritik mot regeringens otydliga och ”generella” svar på remissinstansernas frågeställningar.
Regeringen anser att beskattningen av kreditinstitut som vid en framtida finansiell kris riskerar att ”orsaka väsentliga indirekta kostnader för samhället” bör öka och vill därför införa en så kallad riskskatt för dessa.
I en lagrådsremiss har regeringen föreslagit att denna riskskatt ska betalas av kreditinstituten om summan av deras skulder vid beskattningsårets ingång överstiger ett gränsvärde, 150 miljarder kronor för 2022.
Lagrådet konstaterar i sitt yttrande att syftet med skatten dock inte är att täcka indirekta kostnader vid en finanskris eller att påverka riskerna för att en sådan inte ska inträffa. Syftet beskrivs istället vara att ”allmänt stärka de offentliga finanserna och hålla den offentliga skuldsättningen på en lägre nivå för att det därigenom ska skapas ett större utrymme för samhället att klara en framtida finansiell kris”.
Förslaget om riskskatten har mött skarp kritik från flertalet remissinstanser – och inte minst banker och personer inom finansvärlden.
Kritik som enligt Lagrådet besvaras av regeringen på ett så pass ”generellt” sätt att det i många fall ”är svårt att bedöma om syftet med den föreslagna lagstiftningen tillgodoses på ett rimligt sätt”.
Oklart varför enbart stora kreditinstitut ska beskattas
Lagrådet konstaterar bland annat att regeringen besvarat frågan om vad som avses med ”indirekta kostnader för samhället” med att detta är sådana som uppstår när ”konjunkturen viker som en följd av en finansiell kris, till exempel genom minskad produktion, lägre sysselsättning och försämrade offentliga finanser”.
Enligt Lagrådet uppstår i och med detta frågan om varför just kreditinstitut ska beskattas samt varför det bara är stora sådana, med skulder på över 150 miljarder, som omfattas om förslaget. Svaret som Lagrådet fått är att ”sådana stora kreditinstitut är systemviktiga och påverkar den makroekonomiska utvecklingen” samt att den finansiella sektorn har ”en särställning på grund av sin centrala roll i ekonomin och den känslighet som präglar det finansiella systemet”.
I yttrandet säger sig Lagrådet ha ”viss förståelse” för argumentationen samtidigt som man ”inte kan komma ifrån intrycket att ett perspektiv av detta slag är aningen begränsat”.
Pekar på otydliga svar
I yttrandet noteras också att regeringen inte förklarat skattesatsens storlek och hur denna ”rent faktiskt” skulle kunna bidra till att täcka de framtida indirekta kostnaderna. Hur mycket detta skulle leda till ett bättre rustat Sverige i händelse av en framtida finanskris är dock svårt att avgöra, konstaterar Lagrådet och skriver:
”Hade remissinstansernas frågeställningar besvarats på ett bättre sätt hade det möjligtvis varit något enklare att bedöma”.
Detta samtidigt som många av dessa frågor ankommer på riksdagen att besvara, varför det saknas grund att avstyrka förslaget på den grunden.
