Slaktaren var provanställd och åtalades för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen eftersom han – utan rätt kompetens – hade utfört slakt på gris med en elektrisk så kallad bedövningstång.
Även slakteriets ägare åtalades eftersom han inte hade kontrollerat den anställdes kompetensbevis för slaktmetoder.
”Hörde grisar som skrek”
I samband med att slakt genomfördes fanns en veterinär närvarande för besiktning – dels av djuren inför slakten, dels av köttet efteråt.
Veterinären berättade i förhör hur hon hörde grisar som skrek och då gick in i slakthallen. Hon avbröt den pågående slakten och upprättade därefter en kontrollrapport.
Av rapporten framgår:
- Företaget använder inte avlivningsboxen för gris och får vid bedövning. Bedövningen av slaktsvin sker i stället i drivgången där flera (två tre) djur är placerade. Grisar fixerades inte och jagades med bedövningstången.
- Operatören kontrollerade inte att slaktsvin var bedövade. Vid ett tillfälle blinkade ett djur under upphängning.
- Vid bedövningen av slaktsvin placerades elektroderna under käken, på kinden, på halsen och i ett fall även på bakre delen av kroppen. Strömstyrkan uppnåddes först efter flera sekunder. I två fall började skinnet brännas under bedövningstången. Under bedövningsmomentet släpades grisar med hjälp av bedövningstången från drivningsgången till slakthallen. Avståndet bedömdes vara 1,5 – 2 m.
Enligt slaktaren och en arbetskamrat till honom som vittnat stämmer dock inte det som står i rapporten. Enligt slaktaren ska det dessutom finnas en konflikt mellan honom och veterinären.
Slaktaren och ägaren friades
Umeå tingsrätt kom fram till att det var oklart hur mycket veterinären egentligen hade sett och att brännskadorna på grisarna kunde ha uppkommit efter bedövningen. Tingsrätten kom också fram till att det inte var klarlagt att en så kallad placeringsbox - som håller grisarna på plats - måste användas när grisar bedövas.
När det gällde den upphängda grisen som påstådds ha varit vid medvetande ansåg tingsrätten att det var möjligt att blinkningen berott på de elstötar som grisen tidigare hade utsatts för.
Även slakteriägaren friades eftersom åtalat mot honom förutsatte att hans anställde slaktare dömdes.
Åklagaren överklagade till Hovrätten för Övre Norrland som nu fastställer den friande domen mot både slaktaren och slakteriägaren.
”Ringa” överträdelse av EU-förordning
När det gäller ägaren har åklagaren i och för sig justerat gärningsbeskrivningen så att han skulle kunna dömas utan att slaktaren döms men trots detta kommer hovrätten fram till att slakteriägaren inte har brutit mot den bestämmelse i djurskyddslagen som föreskriver ett så kallat ”underlåtenhetensansvar” för en arbetsgivare om en EU-bestämmelse om djurskydd överträds.
Hovrätten kommer visserligen fram till att en EU-förordning som föreskriver kompetenskrav inom slakteribranschen de facto har överträtts. Hovrätten anser dock att överträdelsen är att betrakta som ”ringa” eftersom slaktaren har mångårig erfarenhet, har uppgett att han har haft erforderlig kompetens och under innevarande tidsperiod har haft möjlighet att få det rätta kompetensbeviset genom att lämna in en enkel ansökan till Jordbruksverket.
Ludvig Wiklander
