Statliga bidrag till vården för olika ”riktade insatser” är vanliga och effekten av bidragen är ofta positiv – inledningsvis. Men kanske inte i ett längre perspektiv. Det konstaterar Riksrevisionen i sin granskningen av ”statens styrning genom riktade statsbidrag” till hälso- och sjukvården.
Påverkar prioriteringar
Tanken med bidragen är att de ska användas ”tillfälligt och undantagsvis” men enligt Riksrevisionen finns det exempel där bidrag betalats ut i över tjugo år.
I flera fall har också den bidragsfinansierade verksamheten helt upphört då bidragen slutat komma och i vissa fall har sjukvårdens prioriteringar styrts av bidragen och inte av lokala behov.
”Oförmåga att avsluta bidrag”
Riksrevisionen pekar på ”regeringens oförmåga att avsluta bidrag” som pågått under en längre tid, och att detta gör det svårt för landstingen att planera.
Meningen med de generella bidragen till kommuner och landsting var från början att påverka den lokala verksamheten. Efter reformen användes bidragen först som det var avsett men på senare tid har utbetalningarna ökat enligt Riksrevisionen, ”utan att regeringen angett en ny strategisk inriktning”.
Det finns heller ingen policy för hur bidragen ska användas.
Svårt att följa upp
De riktade statsbidragen inom hälso- och sjukvården som ingår i granskningen utgjorde 2015 en procent av landstingens budget, motsvarande 3,5 miljarder kronor. I samband med att bidragen införs delar regeringen ut uppföljningsuppdrag.
”Dessa är dock allmänt hållna och ställer ofta inte krav på djupare analys eller långsiktig uppföljning”, anser Riksrevisionen. Det är enligt Riksrevisionen därför ”svårt att veta vad bidragen faktiskt har lett till och vilken effekt man kan se att de har fått i vården”.
