Mannen är inblandad i flera investeringsprojekt i Ryssland och stämdes vid Stockholms tingsrätt på drygt 850 000 dollar av en privatperson som var investerare.
Enligt investeraren hade mannen genom ett avtal åtagit sig att leverera ett stort antal aktier i ett nybildat bolag senast i maj 2011.
”Låg utom min kontroll”
Enligt mannen själv hade dock investeraren köpt aktier i ett av hans dotterbolag och enligt avtalet skulle han verka för att dessa aktier skulle växlas mot aktier i det nybildade bolaget. Att så inte hade kunnat ske hade legat utom hans egen kontroll.
Stockholms tingsrätt konstaterade att det av avtalet framgick att mannen endast var indirekt ägare i det nybildade bolaget. Investeraren måste därmed ha insett att fullgörelse enligt avtalet var möjlig endast om han lyckades frigöra aktier för direktägande och att detta därmed utgjorde en ömsesidigt införstådd förutsättning för avtalet.
Investeraren förlorade i tingsrätten
Enligt tingsrätten hade därmed åtagandet upphört när leverans hade visade sig vara omöjlig. Tingsrätten kom därför fram till att mannen inte kunde hållas skadeståndsskyldig för att han inte hade kunnat leverera några aktier.
Tingsrätten gick därför på mannens – alltså svarandens – linje.
Investeraren överklagade till Svea hovrätt som inledningsvis skriver i sin dom:
”Tvisten i hovrätten rör huvudsakligen frågan om de överenskommelser som parterna träffat ska gälla mellan partema oavsett om det varit svårt eller omöjligt för den ena avtalsparten att uppfylla avtalsvillkoren och hur överenskommelserna ska tolkas.”
Jämbördiga parter
Hovrätten konstaterar också att inget annat framkommit än att båda parterna är erfarna affärsmän som under många år varit aktörer i olika förhandlingar och affärsuppgörelser.
Hovrätten skriver:
”Det saknas enligt hovrätten anledning att vid den avtalstolkning som ska göras behandla partema på annat sätt än att de varit jämbördiga parter i ett kommersiellt avtalsförhållande.”
Hovrätten konstaterar sedan att investerarens vetskap om svarandens svårighet att uppnå direktägande saknar betydelse eftersom svaranden får anses ha tagit en medveten risk genom att ingå avtalet.
Hovrätten skriver:
”I den nu aktuella situationen anser hovrätten att K:s (investerarens) eventuella kännedom om S (svarandens) möjligheter till leverans saknar betydelse. I många avtalsförhållanden mellan kommersiella parter har parterna att väga risker mot vad de kan vinna med en överenskommelse och agera på det sätt de anser gagnar dem på bästa sätt.”
850 000 US-dollar
*Hovrätten anser därför att svaranden – genom avtalet – har förpliktats att leverera aktierna.
Genom att inte fullfölja avtalet har svaranden gjort sig skyldig till avtalsbrott och ska därför utge skadestånd till investeraren.
Hovrätten anser dessutom att investeraren genom åberopande av bolagets årsredovisning har lyckats visa att aktierna de facto var värda drygt 850 000 US-dollar i maj 2011. Skadeståndet bestäms därför till detta belopp.
Svaranden ska också betala 745 000 kronor för investerarens rättegångskostnader.
