Den 19-åriga kvinnan var förra sommaren på en fest tillsammans med sin pojkvän. På festen hamnade pojkvännen i ett slagsmål och blev senare åtalad för grov misshandel.
Under rättegången vittnade flickvännen under ed och uppgav att hennes pojkvän inte hade slagit den andra personen och att de två vittnena som påstod detta ljög.
Pojkvännen dömdes – trots flickvännens vittnesmål – för misshandel.
”Andra vittnen kan inte ha sett”
Flickvännen åtalades vid Södertörns tingsrätt för mened. Tingsrätten konstaterade inledningsvis i sin dom:
”Det är utrett och ostridigt att X (den tilltalade) vid huvudförhandlingen under ed lämnade uppgifter om att D (hennes pojkvän) inte slagit eller sparkat målsäganden samt att två andra vittnen som berättat om misshandeln av olika skäl inte kunde ha sett den.”
Inte motbevisat av åklagaren
Tingsrätten ansåg att de två andra vittnena i och för sig framstod som mer trovärdiga än flickvännen. Tingsrätten underströk dock att situation vid festen kan ha varit kaotisk – någonting som bland annat styrktes av att ett vittne överhuvudtaget inte hade uppfattat att det hade förekommit något slagsmål.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”I aktuellt åtal ska inte skuldfrågan avseende D:s agerande bedömas, utan om X medvetet lämnat osanna uppgifter om vad hon såg den aktuella kvällen. X har invänt att hon inte haft något uppsåt att begå mened, det vill säga att hon inte medvetet ljugit om vad hon bevittnat. Hon har angett att hon har berättat om hur hon upplevde situationen. Enligt tingsrättens mening har åklagaren inte motbevisat hennes invändning i denna del.”
Djupt oenig tingsrätt
Under dessa förutsättningar ansåg tingsrätten att det inte gick att fastslå att flickvännen medvetet ljugit om sina minnen av kvällen.
Två av rättens ledamöter – en rådman och en nämndeman – var skiljaktiga och ville fälla kvinnan.
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu river upp den friande domen.
Kort händelseförlopp
Slagsmålets korta händelseförlopp gör att hovrätten utgår från att antingen flickvännen eller de båda samstämmiga vittnena ljuger.
Hovrätten skriver i sina domskäl:
”Eftersom det har rört sig om ett kort händelseförlopp och då X uppgett att hon är helt säker på att hon inte kan ha missat att D slagit eller sparkat målsäganden är det enligt hovrättens mening uteslutet att X, V1 och V2 (de två andra vittnena) har sett olika delar av ett och samma händelseförlopp eller att någon av dem skulle kunna ha misstagit sig.”
Av dessa två alternativ kommer hovrätten fram till att flickvännens vittnesmål framstår som tillrättalagd medan de två övriga vittnena anses trovärdiga.
Ett eget intresse i saken
Flickvännens förklaring till varför de två vittnena skulle ljuga – bland annat att en av dem skulle vara avundsjuk på hennes förhållande med gärningsmannen – avfärdar hovrätten som ”mycket långsökt”.
Hovrätten skriver:
”Till detta kommer att hennes förklaring till varför V1 och V2 skulle ha lämnat osanna uppgifter om att D misshandlat målsäganden är mycket långsökt, medan hon för egen del har haft ett klart motiv till att lämna oriktiga uppgifter. Hon har självfallet haft ett intresse av att hennes pojkvän inte skulle dömas för en förhållandevis allvarlig misshandel.”
Tre månaders fängelse
Hovrätten dömer därför kvinnan för mened i två fall: dels för att ha ljugit om att ingen misshandel förekommit och dels för att falskeligen ha påstått att ett av vittnena skulle ha ljugit.
Flickvännens vittnesmål om att även det andra vittnet skulle ha ljugit har däremot enligt hovrätten varit för vag för att kunna leda till ansvar.
Hovrätten anser att straffvärdet för brottet är fyra månaders fängelse. Brottets allvarlighet gör enligt hovrätten att fängelse inte kan undvikas. Eftersom kvinnan endast var 19 år vid brottet sänks dock straffet till tre månaders fängelse.
Ludvig Wiklander
