En ung man, som dömts för bland annat grov våldtäkt, satt frihetsberövad för länge på grund av en felaktig åldersbestämning och får nu 840 000 kronor i skadestånd av Justitiekanslern.
Mannen dömdes i oktober 2017 för människorov, två fall av grov våldtäkt och försök till utpressning till fängelse i tre år och tre månaders fängelse. Domstolen beslutade också att mannen skulle utvisas och förbjudas att återvända till Sverige före 2032.
Såväl mannen som åklagaren överklagade tingsrättens dom. Hovrätten ändrade
tingsrättens domslut endast på så sätt att fängelsestraffets längd bestämdes till fyra år och sex månader. Hovrätten bedömde, i likhet med tingsrätten, att det var mest sannolikt att den dömde mannen vid tidpunkten för gärningarna var 18 år eller äldre.
Efter överklagande till HD nekades mannen prövningstillstånd. Han valde då att ansöka om resning i samma domstol, vilket han sedermera fick i fråga om påföljd och utvisning.
Hovrätten bedömde mannen som yngre
Mot bakgrund av bland annat nya undersökningar från Rättsmedicinalverket och genomgångar av mannens identitetshandlingar ansåg hovrätten det mest sannolikt att mannen är född efter den 22 februari 2001. Det innebar att mannen var 15 respektive 16 år vid gärningstillfällena, vilket påverkar straffmätningsvärdet för brotten.
Hovrätten ansåg i likhet med tingsrätten att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarade fängelse i tio år, när mannens ålder beaktades motsvarade straffmätningsvärdet, enligt hovrätten, fängelse i två år och sex månader. Med beaktande av utvisningen och att han suttit frihetsberövad för länge stannade dock hovrätten vid två års fängelse och utvisning.
Hamnade på Kumla och Norrtäljeanstalten
Mannen kom senare att vända sig till Justitiekanslern där han begärde ersättning för lidande – för den tid han varit frihetsberövad utöver vad han skulle ha avtjänat enligt den slutligen utdömda påföljden.
Till JK anförde mannen att han bara var 16 år under större delen av sin vistelse i häktet, där han satt med fulla restriktioner i nära ett halvår. När han sedan överfördes till anstalt var han endast 17 år gammal och blev då, enligt egen utsago, ”väldigt utsatt bland vuxna grovt kriminella personer”. Han började avtjäna på anstalten Kumla och flyttades senare till anstalten Norrtälje, vilka båda är i högsta säkerhetsklass.
Hade han dömts enligt sin rätta ålder hade han sannolikt inte hamnat på dessa anstalter, utan istället dömts till sluten ungdomsvård.
Överksjutande tid om 14 månader
Justitiekanslern konstaterar nu att det av frihetsberövandelagen följer att den som har avtjänat fängelsestraff har rätt till ersättning – om det efter beslut om resning döms ut en mindre ingripande påföljd. Enligt JK ska ersättningen ”beräknas efter den överskjutande tiden, det vill säga den tid som den enskilde har verkställt ett fängelsestraff trots att han eller hon inte skulle ha gjort det”.
Mannen dömdes till slut till två års fängelse, vilket innebär att han skulle avtjänat 16 månader innan han skulle friges villkorligt. I det här sammanhanget bör dock, enligt JK, ”beräkningen göras med utgångspunkt i en påföljd om två år och tre månader – och därmed en avtjänandetid om 18 månader – eftersom hovrätten gav sökanden tre månaders strafflindring med hänsyn just till att frihetsberövandet översteg det utmätta fängelsestraffet”.
När HD fattade sitt inhibitionsbeslut i januari förra året hade mannen suttit frihetsberövad i nära två år och åtta månader – detta gör att den överskjutande tiden motsvarar cirka 14 månader.
Får 840 000 kronor i skadestånd
Enligt Justitiekanslerns bedömning är en skälig ersättning för dessa 14 månader 840 000 kronor. Då har hänsyn tagits till att det handlat om allvarlig brottslighet samt att mannen suttit häktad med restriktioner.
JK skriver i beslutet att ungdomar normalt sätt brukar få förhöjd ersättning, men att mannens ungdom redan beaktats vid straffmätningen och att därför skulle bli ”överkompenserad” om detta skulle beaktas även nu. Han har inte heller presenterat någon utredning som påvisar att frihetsberövandet varit ”särskilt påfrestande” varför någon förhöjd ersättning inte heller kan utgå av den anledningen.
Han får därför anse sig tillgodosedd med 840 000 kronor.
