Två kvinnor, 17 och 18 år gamla, får sina straff för medhjälp till mord fastställda av hovrätten.
17-åringen går miste om strafflindring sedan åklagaren velat ha en prövning av om hennes medverkan i utredningen ska beaktas.
Hovrätten säger nej då hon vid huvudförhandlingen återtog sina uppgifter från förundersökningen.
Två män och två kvinnor åtalades för sin inblandning i mordet på en man i Örebro den 15 juli 2020. Mordet ska ha haft sin bakgrund i en kamp om den lokala narkotikahandeln i staden. Mordoffret hade före sin död tagit kontakt med familjemedlemmar och vänner på grund av oro, som visade sig välgrundad.
När han passerat husen i de kvarter där han bodde sköts han med i vart fall fyra skott i ryggen, nacken och i huvudet.
Enligt hovrätten talar omständigheterna för att han först skjutits bakifrån och sedan, när han fallit till marken, skjutits med ytterligare ett skott. Mannen fördes till sjukhus av bland andra sin bror, men hans liv gick inte att rädda.
Alla fyra dömdes i tingsrätten för medverkan till mordet. Männen fick 14 respektive 16 års fängelse. Den 18-åriga kvinnan dömdes till fyra års fängelse och 17-åringen till ett år och fyra månaders sluten ungdomsvård.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Tagit tillbaka tidigare lämnade uppgifter
Endast kvinnorna överklagade och nu fastställs domarna mot dem. För 18-åringens del är det, enligt Göta hovrätt, utrett att hon deltagit i förberedelser och planering, upplåtit sin bostad och solidariserat sig med övriga. Som tingsrätten angett har även hon hållit uppsikt. 17-åringen har deltagit i förberedelser och planering, ombesörjt förvar av ombyte, tagit ansvar för undanskaffande av i vart fall kläder med mera samt i viss mån solidariserat sig med övriga. Allt detta i enlighet med de preciserade gärningsmoment som framgår av åklagarens gärningsbeskrivning.
Åklagaren har förklarat att hon anser att det finns skäl att pröva om 17-åringens medverkan i utredningen ska beaktas vid straffmätningen. Hovrätten bedömer att 17-åringen i och för sig under förundersökningen lämnat uppgifter kring sin egen brottslighet som kan motivera en straffsänkning.
Syftet med att premiera de som medverkar till utredningen av det egna brottet är, om man tittar på förarbetena, att skapa tydliga incitament för misstänkta som är villiga att verka för att händelseförloppet klargörs, göra rätt för sig och ta avstånd från den brottsliga gärningen.
17-åringen har dock vid huvudförhandlingen helt återtagit de uppgifter hon lämnat under förundersökningen. Även om hon har varit i sin fulla rätt att agera på detta sätt kan hennes medverkan i utredningen sammantaget inte anses ha varit sådan att den bör leda till strafflindring. (Blendow Lexnova)
