Det var Södertörns tingsrätt som ursprungligen avgjorde det uppmärksammade fallet om ett mord på Dalarö utanför Stockholm våren 2016.
Tingsrätten slog fast att det var styrkt att den nu 52-årig mannen hade begått mordet i samband med ett slagsmål med sin före detta flickväns nya sambo.
Tilltalads uppgifter avvisades
52-åringen har berättat att han själv fått in ett slag men sedan blivit nedslagen och att han, efter att ha återfått medvetandet, har påträffat den andre mannen livlös nedanför altanen på huset.
52-åringen har förklarat att han då fått panik, bundit fast kroppen vid sin bil, släpat den till bron och slängt ned den i kanalen. Han hävdar dessutom att det mest troliga är att den andre mannen har försökt gå ned för altantrappan, fallit och på det sättet ådragit sig sina dödliga skador.
Tingsrätten avfärdade dock denna teori – bland annat med hänsyn till en blodbildsanalys som talar för att mordoffret utsatts för våld även efter det att han lämnat altanen. Enligt tingsrätten var det istället bevisat att 52-åringen hade misshandlat den andre mannen till döds – någonting som också låg i linje med hans egna uppgifter i de inledande polisförhören.
Tingsrätten ansåg att 52-åringen hade varit likgiltig inför om den andre mannen skulle dö och han dömdes till 14 års fängelse för mord och brott mot griftefriden.
Grundläggande principer
Mannen överklagade tingsrättens dom och krävde att den ska undanröjas och att målet skulle återförvisas till tingsrätten.
Svea hovrätt konstaterade att tingsrätten hade fäst avgörande vikt vid uppgifter i ett tilläggsprotokoll till förundersökningsprotokollet - ett dokument som försvaret borde ha fått gå igenom före förhöret i tingsrätten.
52-åringen hade också fått avslag på en begäran om att få rådgöra med sin försvarare om den nya bevisningen.
Att tingsrätten hade avslagit denna begäran stod enligt hovrätten i strid med de grundläggande rättssäkerhetsprinciper som rättegångsbalken vilar på. Att åsidosätta en sådan väsentlig regel innebar att man kunde utgå ifrån att det hade haft inverkan på målets utgång.
Kraftigt våld bevisat
De rättegångsfel som hade förekommit i tingsrätten kunde dock enligt hovrätten avhjälpas där genom bland annat omförhör med 52-åringen. Hovrätten beslutade därför i höstas att inte återförvisas målet till tingsrätten utan att själv pröva det i sak – vilket nu har gjorts.
52-åringen har accepterat tingsrättens dom när det gäller åtalet för brott mot griftefriden. Han nekade dock fortfarande till mord.
Hovrätten slår nu fast att det är bevisat att 52-åringen riktat kraftigt våld mot offret i form av slag mot huvud och ansikte och sparkar mot kroppen – någonting som ledde till allvarliga skador i ansiktet, huvudet och revbenen. Hovrätten anser däremot att det av blodbildsanalysen inte med säkerhet går att dra de slutsatser som tingsrätten har gjort om att offret skulle ha utsatts för våld efter det att han hade lämnat altanen.
Det saknas därför tillräcklig bevisning för att 52-åringen skulle ha utövat våld mot offret när denne låg på marken. Bevisningen visar inte heller hur offret hamnade där.
Ingen säker dödsorsak
Hovrätten konstaterar också att någon säker dödsorsak inte har kunnat fastställas under den rättsmedicinska utredningen.
Den bevisning som finns utesluter därmed inte att offret kan ha fallit ner från altanen utan 52-åringens medverkan och då ådragit sig allvarliga skador. Domstolen anser därför att det inte är ställt utom rimligt tvivel att de skador som 52-åringen de facto orsakat offret var ensamt tillräckliga för att offret skulle dö.
Hovrätten anser också att 52-åringen inledningsvis befann sig i en nödvärnssituation eftersom offret olovligen hade trängt in i hans bostad och utdelat det första slaget. Däremot har 52-åringen orsakat offret allvarliga skador och gått långt utöver vad som kan anses försvarligt. Hovrätten anser därför att 52-åringen ska dömas till tre års fängelse för grov misshandel.
Marcus Rylander
