En tysk affärsman anlitade en advokat när han utsattes för en så kallad ’lagfartskapning’ av en 28-årig kvinna.
Efter att ha överklagat underinstansens beslut ger nu hovrätten affärsmannen rätt i frågan om rättegångskostnaderna i målet.
På ansökan av en 28-årig kvinna beviljade Lantmäteriet i april i år lagfart på en fastighet i Skåne. Kvinnan hade i samband med ansökan lämnat in ett gåvobrev som styrkte att hon förvärvat fastigheten från dess ägare, en tysk affärsman, och ett civilståndsintyg.
Den tyske affärsmannen hävdade dock att han aldrig överlåtit fastigheten till kvinnan. Enligt honom var gåvobrevet falskt, vilket han ansåg sig kunna styrka. Han uppgav också att han polisanmält ärendet.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Var fråga om en lagfartskapning
Malmö tingsrätt ansåg att det inte funnits några omständigheter som gjorde att Lantmäteriet borde ha ifrågasatt giltigheten av det påstådda fastighetsförvärvet. Dock, konstaterade tingsrätten, hade de omständigheter som den tyske affärsmannen nu anfört lett till att det fanns skäl att ifrågasätta handlingarnas giltighet.
Enligt tingsrätten borde Lantmäteriet inte ha godkänt 28-åringens lagfartsansökan utan vidare utredning – om de nya omständigheterna som den tyske affärsmannen nu åberopat varit kända vid tillfället. Dessutom har den 28-årige kvinnan i efterhand medgett affärsmannens talan – och lagfartsansökan avslogs därför.
Detta till trots ansåg tingsrätten att den 28-åriga kvinnan inte skulle behöva ersätta den tyske affärsmannen för hans rättegångskostnader, eftersom målet inte bedömdes ha varit så omfattande eller komplicerat. Parterna fick därför stå för sina egna rättegångskostnader.
Affärsmannen får rätt i hovrätten
Affärsmannen överklagade domen avseende rättegångskostnaderna hovrätten, som nu ger honom rätt. Enligt hovrätten har det varit motiverat för affärsmannen, som inte bor i Sverige och inte talar svenska, att anlita ett juridiskt ombud när han ansåg sig utsatt för en så kallad lagfartskapning. Att den 28-åriga kvinnan medgett affärsmannens talan i ett senare läge, och därmed begränsat ärendets omfattning, förändrar inte detta.
Mot bakgrund av detta konstaterar hovrätten att det ”får anses vara särskilt motiverat att döma ut ett kostnadsansvar” och kvinnan ska därför stå för affärsmannens rättegångskostnader på drygt 23 000 kronor.
